**Jema

Jag vaknade. Solen lyste in i springor från gardinen mot min spegel som bildade solkatter på väggen. dammet virvlade runt när jag drog en liten suck och insåg att det nu var min födelsedag och 8 år sedan min pappa dog. Ja, min pappa dog när jag fyllde tio. Han skulle bara åka iväg för att köpa en sak då en lastbil bromsade in utan att lamporna lyste och pappa körde rakt in i lastbilen fylld med farliga gaser... Han fördes till sjukhus men dog så fort gasen hade nått honom. Jag förbjöd mig då att tänka på hans dåliga stunder och tänka på det positiva och kanske njuta lite av min dag.

Jag hävde mig upp ur sängen och gick och klädde på mig ett par mjukisbyxor och en lite för liten magtröja. Magen kurrade till. Jag kastade en blick på klockan, hon var tolv. Inte underligt att jag var hungrig.

Trappan kändes otroligt lång och flingskålen stor. I mina grumliga trötta ögon så flingorna ut som slemmiga gråbruna stenar. Usch. Jag tappade aptiten och puttade undan skålen. Ett stort lila kuvert låg på bordet, jag tog upp det och läste;

Till underbaraste Jema!

Öppna detta med tanke på Patrik

Det var hans idé och du

har chansen att förvärkliga din dröm!

KRAM MAMMA OCH MIKE

Sakta öppnade jag kuvertet två lappar föll ut. Det var en flygbiljett till London och ett papper som jag antog att jag skulle läsa "med tanke på Patrik". Jag svalde och läste;

Jema ♥♥

Du är den vackraste tjej jag någonsin träffat.

Samma dag som du lärde dig att gå så sa du ditt första ord!

"Mamma"

Vi vart överlyckliga och ville genast ha fler barn. Men det dröjde och sen

dog Patrik. Jag träffade Jonas, du hatade honom

men fick en efterlängtad lillebror då mjuknade du lite.

Sen så visade det sig att Jonas var otrogen. *suck* Men du och Mike

är det bästa som finns i hela världen!

Jema, ta presenten och res till London. Du hör hemma där!

Upptäck saker, gå i skolan. Ja, du kom in!

Träffa pojkvän, skaffa familj bli gammal och sedan vila.

Här får du dina nycklar till din alldeles egna lägenhet.

VI ÄLSKAR DIG JEMA ♥♥♥

Jag fällde en tår och plötsligt lades en hand på min axel. Jag vände mig om och där stod min mamma. Hon kramade om mig och vi grät en stund.

- När åker jag? frågade jag med gråten i halsen.

- På fredag, om du vill åka. svarade hon mjukt.

- Jag vill, men Mike och du? jag slutade gråta och tittade bara frågande på min mor.

- Vi klarar oss, du ska ha ditt eget liv. Vi ska ha vårt! jag slog armarna om henne igen.

**fredag**

Jag drog igen dragkedjan på min resväska och tittade mig omkring. Rummet var nästan tomt. Allting förutom mitt gamla skrivbord, min säng och garberoberna. Väggarna var nakna och lyste en hotfull röd färg omkring sig. Som om den var arg på mig. Att jag hade dragit ner alla plancher och foton som hängde där. Som om den gillade fotona. Ja, den hade i alla fall en bra smak då. Enligt mig.

- Jema skynda dig lite nu! Planet går om fyra timmar! sa mamma. Hon stod i dörrkarmen med en vacker röd somrig klänning och sitt bruna hår uppsatt i en knut på huvudet. Jag avundades henne. Hon kunde ha en massa kläder och passa i det. Jag hade mitt bronsröda hår som nästan bara passade till ljusblåa och svarta kläder.

- Jag kommer... sa jag, mamma försvann ut och jag ställde mig upp. Jag gick och satte på mig mina Dr. Martens och satte mig i bilen.

Mike satt och spelade spel i baksätet. Det lät som hoppande puffar i en simbassäng. Huh... Det var faktist lite äcklande.

- Snälla Mike, kan du sluta spela det där? han hoppade till men stängde sedan av det. Han hade väl varit så inne i sitt lilla spel så att han inte märkte att jag kom in.

- Så du kommer lämna oss för alltid? frågade min 6:åriga bror.

- Nej, självklart inte! jag skrattade till men Mike satt tyst.

- Varför åker du då?

- Jag måste arbeta. Fixa pengar åt dig och mamma!

- Du kommer väl hem till jul? frågade han.

- Ja. jag tog hans hand, det gör jag! han drog på smilbanden. Vi hade samma leende, han och jag. "Det är något speciellt!" hade mamma sagt en gång. Då kom hon in och satte sig i bilen. Jag log till Mike, släppte hans mjuka hand och vände mig om. Skulle jag lämna min egna lillebror?

Heeeeeeeeeej!

Jag hade tänkt att skriva en 1D-novell! Visst jag kommer att faila någon gång och ja... kommer att gå rent åt helv*te ursäkta språket meeen... Här får ni lite information om min huvudperson;

Jema är en tjej som precis ska fylla 18 med bronslockar ner till bröstet. Hon har klarblåa ögon och läppar som ofta ler sitt speciella underbara leende.

Jema, hennes bror, Mike och hennes mor, Alexandra bor i en gul stor villa några mil utanför Södertälje. Hennes far, Patrik dog i en hemsk bilolycka när Jema bara var 10 år. Sorgen var obeskrivlig.

Jema lyssnar gärna på house-musik och genom sin förkärlek till tennis träffade hon Jonathan. De hade kul och Jema trodde att det kunde bli något mellan de men det släppte hon och han förblev blev hennes bästa vän. Sen så fick Jonathan ett jobb i U.S.A och Jema och han blev splittrade. Det och hennes far tyngde ner Jema och en hel dag kunde gå åt att gråta. Hon var en känslosam person som kunde gråta till i princip vad som hellst, men var otroligt bra på att inte visa det för någon.

Japp! Det var det. Jag ska börja skriva direkt! HADE GÖTT ÄVÄRYBODY! ♥♥♥