Tidigare: - Hi Niall! Nice too see you again! började hon. I'll follow you today. Louis didn't want to send me home. Jag gav Louis en undrande blick. Han svarade genom ett stort brett flin. Såklart förstod jag att Eleanor hade stannat över natten... Det visste han nog.

- Hi Eleanor... svarade jag henne.

- Bread? Louis ställde fram smör och ost. Jag nickade och satte mig mitt emot Eleanor.

**Jema

Jag gick sakta fram på gatan då jag plötsligt föll framåt. Någon hårt fångade mig, marken såklart.

- Are you okey love? jag tittade förvånat upp och där stod en gammal man i gråa byxor och en beige kavaj som hjälpande sträckte fram sin hand.

- Shit! Get awa... jag hörde min skrovliga röst och nu såg jag min spegelbild i en blödpöl från min näsa.

Jag var gråhårig, hade en grå kofta och en rutig kjol.

- Niall? frågade jag med min trötta skrovliga röst. Mannen log mot mig och nickade.

Jag satte mig upp i ett ryck och andades häftigt. Vad hade jag gjort, juste kanske förlorat min framtid! Hur kunde jag vara så dum.

Med snabba rörelser for jag upp ur sängen med tårar rinnande ner för kinderna. Egentligen visste jag inte vad jag skulle göra så jag satte mig vid köksbordet och knappade in ett sms till Niall. Tårarna gjorde det svårt för mig att se men urisinnigt försökte jag få bort de, ändå kom de tillbaka.

"I know what I've done now, and I'm not proud over it... Lunch?"

Han svarade inte så med en suck reste jag mig från stolen och tog fram lite flingor och mjölk. Kanske hade han redan raderat mig som kontakt, bytt nummer och allt sådant. Gått vidare och gett upp hoppet. Jag trodde inte att Niall var en sån person så som gav upp så fort, det var i alla fall vad alla directioners sa... Eller?

Jag satte på tv:n och började äta. Mitt i en tugga vart jag stel. Det borde inte ha varit så farligt att se det men kanske skulle det hända att han sa något.

Louis Tomlinson, Harry Styles, Niall Horan, Liam Payne och Zayn Malik satt två vita tresittsiga soffor. Jag fortsatte fundersamt tugga där jag slutat och kröp lite längre in i hörnet i soffan. Som om jag var rädd för att någon skulle se mig. Jag skämdes...

Programledaren ställde fråga efter fråga och det syntes att killarna var en aningens besvärade. Var det, det där de gick igenom varenda dag och vecka, fråga efter fråga, svar efter svar. Men jag antog att de älskade sitt jobb ändå så trodde jag att det var något speciellt som hade hänt.

Jag hade ätit upp och diskat undan disken. Mina kläder fick bli något enkelt. En nyinköpt magtröja med ett svart hjärta på, ett par jeans med hål på knäna och ett par gråa mjuka tygskor. Håret borstade jag ut och satte dit ett hårspänne med en svartvit rosett på. Sen drog jag på lite maskara och beundrade mig själv i spegeln. Inte för fult.

Jag tittade mig inte i spegeln för att skryta om hur snygg jag var utan gjorde det för att få bra självinsikt vilket jag inte var som barn. Enligt mig var jag lite småmullig och hade gräsligt rött irriterande hår. Killarna i min klass kallade mig för det vanliga ordet "rödtott" vilket jag inte var glad över. Jag vart så arg att jag nästan fick samma färg i ansiktet som i mitt hår.

Min mobil började ringa och jag skyndade mig för att svara.

- Jema. sa jag glatt i hopp om Niall på andra sidan.

- Hi... jag försökte slappna av till hans mjuka röst och ta mod till mig att fortsätta.

- I just... sa vi i mun på varandra. Jag vart röd som en tomat i ansiktet och jag var glad att han inte kunde se mig.

- I was at an interwiev and couldn't text you back. Sorry. And yes I would love to eat lunch whit you. sa han med en lite stressad röst inte alls som i början.

- Okay. McDonald's in about 20 minutes? frågade jag så lungt som möjligt fast jag egentligen var som en duracellkanin. Jag var så rädd för att ha förlorat honom för alltid.

- Yeah, sure... See you. han lät lite gladare och vi lade på. Var det här som en dejt?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet, det här vart inte så långt och det har inte hänt mycket. Det är segt i början! Jag ska försöka få i gång det nu. Hade bra babes!

Tidigare:

- First to 1000 winns! sa Liam. Uhh, Harry, Louis, Perrie and me. Eleanor, Niall and Zayn.

- Come on, no pair rule? sa Zayn och höll om Perrie.

- I don't want you to cheat! sa Liam snällt. Vi tjaffsade ett tag så fick Zayn vara med Perrie och Louis med Eleanor. Det gick för bra för de så jag kanske borde ha röstat på Liam... Men, men...

**Jema

Jag satt i den röda soffan i mina ett par mjukisbyxor och en lite barnslig tröja med batman-motiv på.

Det hade redan gått en vecka sen jag kom till London och en vecka sen jag fick det första messet från Niall. Mamma hade ringt ett antal gånger. Hon ville kolla hur jag haft det i skolan och varje gång vi pratade så grät hon. Jag visste hur mycket hon och Mike saknade mig och det gav mig starka skuldkänslor. Det hade inte direkt blivit bättre när jag berättade för mamma om Niall. Hon hade bara blivit mer upprörd och sagt att han var något jag skulle låta passera men det kunde jag inte lova. Jag började upptäcka att Niall och jag var mer lika än vad jag trodde... För varje liten sekund så ville jag veta lite mer om honom men det ville jag inte visa. Jag ville inte att han skulle ta det på fel sätt.

Min mobil surrade till i min hand. Jag tittade ner och såg att det var ett sms från min bästa vän i U.S.A, Jonathan.

"Hej Jema! Hur har du det? Jag fick just sparken från mitt jobb så med mig är det inte jätte bra... :("

Jag visste att det var ett jobb som han brann för så jag fattade inte varför han hade fått sparken jag knappade snabbt in ett svar. "Nej! Varför då? Med mig är det väl bra... Jag har träffat en kille, du vet one direction? Niall Horan, (den blonda, googla :) ) jag vet inte, stöter på mig..."

Jag tänkte inte alls på att han inte visste att jag hade flyttat till London så vi fortsatte messa tills ett mess från honom gjorde mig stel. "Jag kommer hem så pratar vi mer! Jag tror inte jag har några chanser till ett nytt jobb här..." En tår singlade ner för min kind. Han skulle få spel... Kanske skulle han aldrig prata med mig igen. "Jonte... Jag bor inte hemma längre, jag bor i London. Förlåt jag skulle sagt det tidigare." Jag snyftade till och la handen mot pannan. En av de få gånger vi skulle få se varandra så skulle jag vara borta...

**Niall, dagen efter.

Jag vaknade av väckarklockan och gick upp och klädde på mig. Vi skulle ha en intervju klockan tio så det var lite bråttom. Intervjun skulle vara i utkanten av London så vi skulle åka runt halv tio för att hinna.

Jag gick ut i köket och öppnade en skåpslucka för att ta fram något att äta. En brödpåse ramlade ut och jag tog upp det. Genast upptäckte jag att det var mögligt och suckade. Det här skulle bli en lång dag. Trött ringde jag till Louis. Efter några signaler så svarade han.

- Louis... mumlade han segt.

- Hi Louis, can I come over to you and eat breakfast... The bread is moldy. han vaknade till.

- Uhm, sure... What time is it?

- Seven thirty! sa jag och skrattade.

- Shit...

- See you in about ten minutes. Get dressed! sa jag och lade på. Louis brukade inte direkt vara den som "glömde" tiden.

Lagom hungrig knackade jag på Louis dörr. Han öppnade och jag klev in.

- So, your bread is moldy.... sa han roat.

- Yes it is and I'm soooo lucky to have you as a friend. jag flinade och vi gick till köket. Vid köksbordet satt Eleanor och tittade i en tidning. Hon tittade upp och gav mig ett varmt leende.

- Hi Niall! nice to see you again! började hon. I'll follow you today. Louis didn't want to send me home. jag gav Louis en undrande blick. Han svarade genom ett stort brett flin. Såklart förstod jag att Eleanor hade stannat över natten... Det visste han nog.

- Hi Eleanor... svarade jag henne.

- Bread? Louis ställde fram smör och ost. Jag nickade och satte mig mitt emot Eleanor.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är sjuuuukt ledsen för att jag inte skrivit på så himla länge! En kommentar slog mig rakt i bakhuvudet och jag ville inte skriva mer men jag ska försöka att skärpa mig.

Tidigare: - Hej Eleanor! Niall kramade om Eleanor, Liam också. Visst det var länge sen de träffades men jag kunde inte låta bli att spänna ögonen i de. Eleanor tog min hand och log mot mig.

- Ska vi gå? hon hade genomskådat mig totalt.

**Niall, OBS! engelska, remember?

- Zayn, come on! klagade jag.

- Eleanor is here! sa han barnsligt och fortsatte messa Perrie. Han tyckte det var orättvist att Eleanor var där och Perrie inte. Han kunde verkligen inte leva utan henne.

Vi gick igenom stan. Det var en del fans som kom fram men de hoppade inte på en så fort de gick förbi. Plötsligt såg jag Jema komma ut från en affär. Hon stannade, jag med. Liam kollade på mig med en hur-är-det-blick.

- Niall? sa Louis och alla stannade. Jag svarade inte. Jema rynkade ögonbrynen och log ett besvärat leende.

- The girl over there, började Liam. She and Niall met each other today and...

- Liam stop! I don't think she want that attention. sa jag och vi började gå igen. Jag såg att Jema skyndade in i nästa butik. Var Liam tvungen, han gjorde det bara värre just nu. Stämningen vart lite jobbigare och det var tyst en lång stund tills Eleanor bröt tystnaden.

- Can someone please say something?

- Yes, right, why are you taking so bad at this. I had a good feeling but I always have! She doesn't want me. sa jag, Liam fnös.

- You just met her and you're Niall Horan. She have a lot to think about. sa Liam.

- You said that at the centralstation too. sa jag och skrattade till. Can we talk about something else?

- Sure, Perrie wait for us at the bowling alley. sa Zayn.

- Please, Harry can you sign this for me? en liten tjej i 5-årsåldern kom fram till oss.

- Sure, what's you're name sweetie? svarade Harry.

- Susie!

- To Susie from Harry, Rock the world girl! mumlade Harry medans han skrev. Tjejen sprang iväg till sin mamma lite längre bort.

- She was cute, Harry! Your next girl? retades jag. Harry boxade till mig på axeln.

- Be careful Niall, Paul saw Harry at the gym yesterday. sa Louis och skrattade.

Jag knäckte nacken och ställde mig i fightställning.

- Come on Harry! Hit me! han slog mig i magen. I think it was someone else Paul saw at the gym. Harry is weak, as usual!

Vi skrattade, Harry med. Vi kom fram till bowlinghallen och där stod Perrie som bestämt.

- Hi darling! sa hon och gick fram till Zayn. de kysstes och vi gick in.

- First to 1000 winns! sa Liam. Uhh, Harry, Louis, Perrie and Me. Eleanor, Niall and Zayn.

- Come on, no pair rule? sa Zayn och höll om Perrie.

- I don't want you to cheat! sa Liam snällt. Vi tjaffsade ett tag men tillslut fick Zayn vara med Perrie och Louis med Eleanor. Det gick för bra för de Zayn och Perrie så jag kanske skulle ha röstat på Liam... Men, men...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det här kapitlet vart ganska kort men det är sent och jag är trött.... Skriver mer imorn!   

JAG VET ATT JAG SKRIVER MED CAPS OCH FÖRLÅT OM DET STÖR ER MEN JAG HAR NU BESTÄMT ATT JAG SKRIVER NÄR DE PRATAR PÅ ENGELSKA OCH SVENSKA, SVENSKA O.S.V

DET HÄR MED BILDER VET JAG INTE MEN HÄR FÅR NI EN PÅ NIALL CX ♥♥

Mjao ♥♥

   inte den snyggaste men i alla fall...♥

Heej! Jag har funderat på en liten sak.... Jag har inte lagt ut några bilder i inläggen, ska jag det? Och det här med att skriva när de pratar på engelska och sen svenska, jag har bara försökt att underlätta för er men vad tycker NI?

Helt upp till er babes!

Mjao ♥♥

Tidigare:

- Snälla! låt. mig. va! jag vände mig om och sprang. Jag hörde Liam säga "Hårda ord bro...". Jag hade bara svårt att ta in allt. Niall skickade sms och jag vart osäker om det verkligen var han och så visade det sig att det var det och jag fick skit. Sen kom Liam och jag flippade ur.

Jag torkade bort en tår från min kind och låste upp dörren till lägenheten och sjönk ner på golvet.

**Niall

Jema sprang. Vad gjorde jag?

- Hårda ord bro... sa Liam men jag kunde inte göra annat än tänka.

- Hon måste bara få tid att tänka! fortsatte han. Vi gick där ifrån, det stället gav mig nu ärr för livet, skada en annan människa. Jag tänkte låta henne smälta det men hon var speciell och jag var bara tvungen att veta hur hon var.

**Jema

Jag drog handen genom håret och försökte att sluta gråta. Niall Horan, en tjejs högsta dröm att få se. De kämpar för det men jag bara springer över honom och Liam. Seriöst, det måste vara någonting fel på mig.

Mobilen plingade till. Fan, inte Niall igen.

"Jema, jag är verkligen ledsen, jag menade inget illa med det jag gjorde..." jag läste det med en känsla jag inte kände igen. Det var inte frustration utan något nytt. Egentligen så hade jag ju fått svaren och en förlåtelse från honom så jag borde inte vara arg. Mina tårar började rinna igen. Mitt hjärta hade gett upp när Niall bad om förlåtelse, jag ville inte vara ovänn med honom.

"Jag vill inte ha dina förlåtelser jag vill ha en kram" knappade jag vant in. Jag snyftade och gick ut till köket, tog ett äpple och satte mig i soffan. Det fanns inget roligt på tvn så jag kollade runt lite på facebook. Jag sökte på Niall Horan. Hans senaste uppdatering var "Fan, sabbade min enda chans med henne!" något sött litet fan hade svarat "Det kommer fler chanser, ge inte upp det finns massor av tjejer där ute som gillar dig! Hon är inte värd dig!" jag fnös men något hög till i mitt bröst. Jag hade verkligen flippat ur.

Jag behövde något underhållande... Shopping!

**Louis

- Niall, är du inne? jag gick in i den upplåsta lägenheten. Niall? jag sparkade av mig skorna och gick in till vardagsrummet. Niall låg i soffan och lyssnade på musik. Jag gick fram till honom och petade till honom på huvudet, han ryckte till och vände sig förvånat om.

- Du borde verkligen låsa efter dig, började jag men hann inte längre förens Liam kom in i rummet i bara handduk.

- Tja Louis! sa Liam och nickade.

- Vad gör du här? sa jag. I handduk?

- Äsch, Niall träffade en tjej och blev nobbad så vi gick hit och jag ville inte gå hem. Ja, jag behövde duscha. sa han och ryckte på axlarna. Vad gör du här?

- Jag och Eleanor tänkte bowla och jag undrade om Niall skulle med... Vill du med? jag vände mig till Niall igen.

- Sure. han hoppade upp ifrån soffan.

- Jag med? frågade Liam vädjande.

- Visst men klä på dig först! sa jag och gick ut. Vi väntar!

Jag hörde Niall skratta där inne, fast han tystnade snabbt, antagligen smällde Liam till honom.

- Ska han med? frågade Eleanor och kramade om mig.

- Det visade sig att Liam var där också så, ska vi hämta de andra? hon nickade. Niall kom ut med Liam i släptåg.

- Tja Eleanor! Niall kramade Eleanor, Liam också. Visst det var länge sen de sågs men jag kunde inte låta bli att spänna ögonen i de. Eleanor tog min hand och log mot mig.

- Ska vi gå? hon hade genomskådat mig totalt.

Tidigare:

Jag vaknade och satte mig spikrak upp.

- Haha, det var Louis. Inte för att störa men skulle inte du iväg för en kvart sen?

Fuck... Jag rusade upp ut ur rummet och tog på mig skorna. Hon kanske redan hade gått där ifrån.

**Jema, centralstationen

Jag hade väntat i nästan en halvtimme, var han eller hon, feg? Skulle det bli som på Pretty little liars. Evigt förföljd av en mystisk person som vill skada mig. Jag suckade och tittade upp från min mobil, någon gång skulle han väl komma, eller inte. Torget var folktomt, några löv for omkring i vinden och en man höll på att stänga sin affär men annars ingenting. Min mobil plingade till och jag tittade ner igen.

"Sorry, jag somnade kommer om 5"

jag himlade med ögonen. Jag hade också somnat framför filmen. Eller filmen var slut men jag kunde inte sluta gråta så jag somnade. Haha, lilla känsliga jag.

En hand lades på min axel. Jag tittade upp och det enda jag såg var ett par glittrande ljusblåa ögon och några blonda hårstrån.

- Hej, förlåt att jag är sen. det var en killröst, den var len.

- Det gör inget. fick jag fram. Jag kom på mig själv med att stirra och tittade bort.

- Vill du ha kaffe? Jag sprang förbi på McDonald's. Hur kunde han vara så lugn? Jag var helt stel av rädsla!

- Visst. sa jag och nickade. Han gav mig en mugg och satte sig brevid mig. Jag vågade inte säga att jag inte gillade kaffe så för att vara artig tog jag en liten klunk, jag kunde inte hindra en grimas. Det var inte gott alls.

- Du gillar inte kaffe va? sa han och flinade mot mig.

- Jag föredrar te. sa jag och log. Vi blev sittande så. Nu såg jag vem han var. Det var Niall och jag hade tänkt polisanmäla honom... Då kom jag på varför vi var där och drogs tillbaka till verkligheten.

- Sov jag hela resan? Satt du brevid mig? Kunde du inte ha väckt mig? Vad......

- Ta det lungt! han avbröt mig. Ja, ja och ja. Jag ville inte väcka dig, allvarligt du skulle ha blivit arg ellerhur? han tittade frågande på mig och jag nickade. Din mobil låg i ditt knä så jag bara lade in mitt mobilnummer.

- Kunde du inte bekräfta och typ tagit en bild på dig? Jag tänkte fan polisanmäla dig! nästan skrek jag och rynkade pannan.

- Jo, förlåt men du är vacker. sa han och tittade ner i backen. Någon kom fram till oss i en grå hoodie. Han tittade sig om kring och tog av sig luvan.

- Tja! shit, det var Liam Payne. Vad gör ni? Niall tittade upp.

- Tja Liam. Lär känna varandra, tror jag. sa han och reste sig upp. Niall och Liam gjorde någon hällsning och skrattade.

- Jag kanske borde gå... började jag. Jag trodde fel och så... Förlåt Niall. Jag reste mig upp och skulle precis gå när Niall greppade min handled.

- Aj Niall! jag vände mig om. han flinade.

- Gå inte.... Jema! Hade jag rätt? jag nickade.

- Men Niall vad ska vi göra? frågade jag. Jag vill inte reta upp fansen och bli hatad för resten av mitt liv! jag slet mig loss ur hans grepp runt min handled och blängde på honom.

- Tror du jag skulle låta det hända? sa han och tog ett steg mot mig men jag backade.

- Snälla, låt. mig. va! jag vände mig om och sprang. Jag hörde Liam säga "Hårda ord bro...". Jag hade bara svårt att ta in allt. Niall skickade mig sms och jag vart osäker om det verkligen var han och så visade det sig att det var det och jag fick skit. Sen så kom Liam Payne och jag flippade ur.

Jag torkade bort en tår från min kind låste upp dörren till lägenheten och sjönk ner på golvet.

Tidigare:"Jag menade inte att ta eller så men jag tyckte du såg speciell ut, jag måste lära känna dig!" På avsändaren stod det "Niall Horan". Jag tappade hakan och kände en viss frustration över att han hade tagit mobilen bara sådär men det togs fort över av förvåning. Varför jag? Vad gjorde han i Sverige? Men framför allt, hur kunde jag ha missat att han satte sig bredvidmig?

**Jema

Jag gick sakta ner för trappan. Gårdagen hade varit så annorlunda, jag hade föresten inte svarat på "Nialls" sms. Det var antagligen bara någon idiot som ville jävlas med mig. Jag hade råkat ut för det förut.

Jag hade bestämt mig på morgonen för att göra den "vuxna" sysselsättningen, gå och handla. Jag bar en turkos topp, ett par blommiga shorts, ett par sandaler och min turkosa väska. Håret hade jag satt upp i en hög tofs. Det skulle bli en varm dag så jag ville starta så tidigt som möjligt. Skolan skulle starta på måndag så jag hade gått om tid på mig att shoppa och försöka smälta allt.

Jag spattserade lungt fram på Londons gator, det var inte så många bilar ute än. Skönt. Jag hade trott att jag aldrig skulle få en tyst minut men just då, just den dagen var det uthärdligt tyst.

Mobilen surrade till, jag tog vant upp den och läste. "Snälla, svara..."  Det var den så kallade Niall igen. Jag fattade inte vad han ville ha av mig men den här gången svarade jag. "Möt mig vid centralstationen 12:00".

Fan, vem det än är ska han polisanmälas, tänkte jag frustrerat och gick lite fortare.

Det var inte svårt att hitta mataffären. Det var en stor grön skylt som det stod fresh & easy på. Jag gick in och tittade mig omkring, jag hade aldrig sett en så här stor mataffär. Den var verkligen otroligt stor, jag överdriver inte. Jag gick förstrött omkring för att försöka hitta något som jag kände igen. Ett paket bröd eller smör? När jag kom in till den delen förstod jag att det skulle bli en utmaning att handla...

Jag letade rätt på en gurka och några tomater. Så långt hittade jag, sen fanns det alla sorters olika tropiska frukter och olika sorters flingor och bröd som jag aldrig sett förr. Jag skulle aldrig vänja mig vid det där.

Jag lyckades komma ut ur affären med mat för i alla fall 3 dagar och frukost skulle jag nog klara mig på hela veckan. Mina fötter ömmade. Ja, det var inte speciellt bra golv där inne i affären. Det har vi tur med i Sverige, att golven är bra och att man kan hitta sakerna man söker.

Jag kom in i lägenheten och ställde kassarna med mat i köket, ställde in det som behövde stå kallt och resten ställde jag in i de lediga skåpen. Klockan var bara 10:30 än så länge, jag hade gott om tid innan jag skulle träffa den där personen.

Jag satte på lite tevatten och rotade fram en film. Titanic, den grät jag alltid till, hur många gånger jag än sett den så kunde jag inte sluta spänna mig när båten kör in i isberget.

Teet blev färdigt och jag gick och satte mig framför filmen.

Hur blev jag så känslig, det hade jag oftat frågat mig själv och mamma med för den delen. Innan min mens kom så var jag inte så här känslig, mamma sa att det berodde på pms men det trodde jag inte på. Jag är 18 och har aldrig haft något problem med pms, inga stora humörsvängningar eller mensvärk. Många säger att jag är en lyckoost men, tack, jag har nog med problem så det räcker.

Jag pausade filmen och hämtade lite toapapper, snöt mig och fortsatte.

**Niall

Jag gick sakta mot parken. Hon ville nog se vem jag var, om jag var. Jag var en idiot, så långt visste både hon och jag. Alla skulle väl dra den slutsatsen, eller? Hon var i alla fall sjukt snygg.

Jag gick fram och satte mig på en bänk och drog ner luvan så att ingen skulle se mig. En nackdel med att vara känd, att så fort man går ut så blir man påhoppad. Som att vara en vampyr, "inte gå ut i soljus". Jag fnös.

Minuter gick, jag började undra om hon skulle komma. Det kanske var ett trick?

Jag kände en lätt knuff på min axel och tittade upp. Det var hon.

- Hej... var det du som? sa hon mjukt.

- Uhm.... ja förlåt det var dumt.

- Jag tänkte polisanmäla dig men jag är ny här och kanske inte skulle få så bra rykte om jag anmälde dig... fortsatte hon. Jag flinade. Shit, hon var för snygg...

- Sätt dig. sa jag och flyttade mig lite åt sidan. Hon satte sig och vi blev sittande så en stund.

- Varför? sa hon och tittade på mig.

- Niall.... Niall?

Jag vaknade och satte mig spikrak upp.

- Haha... det var Louis. Inte för att störa men skulle inte du iväg för typ en kvart sen?

Fuck.... Jag rusade upp och ut ur rummet och tog på mig skorna. Hon kanske redan hade gått där ifrån.