Tidigare:

- Oh... I don't know if I'm a bad boy or a good boy. I think good. Ask the other lads, I think they'll know better. jag nickade och log. Han var nog en toppenkille. Och jag ville bara veta ännu mer om honom.

**Niall

Hennes ord fick mig att haja till. Vad trodde hon eller vad visste hon? Hade hon läst någon läcka med lögner?

Jag bestämde mig för att inte fråga utan bara se om hon sa något självmant.

En pinsam tystnad hade spridit sig över rummet och ingen sa något på flera minuter. Till våran räddning kom pizzabudet och jag stuttsade upp ur soffan för att hämta den.

Jag öppnade dörren och där stod en man i 20-årsåldern. Han såg enormt uttråkad och trött ut. Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt.

Snabbt betalade jag och gick in till Jema igen. Hon stod och kollade på ett foto på väggen då jag var 2 år, hon kastade blicken på mig och jag log snett.

- It's you, right? sa hon och jag gick lite generat fram till henne.

- Yes, it is, a little bit embarrassing... hon rynkade pannan.

- Why? It's cute! jag skrattade till och hon lade armarna i kors, hon var ganska envis av vad jag hade förstått.

- I don't know... Pizza? jag vände mig genast om och jag hörde hur Jema fnissade till.

Hon sa att jag var speciell... Vem kan vara mer speciell än henne? Speciell på ett underbart bra sätt. Så söt i sitt bronsröda hår och vackra ögon, hur kunde man inte falla för henne.

Vi högg in pizzan, jag hade valt det jag brukade ta så jag tittade fundersamt på henne en stund.

**Jema

Jag lät Niall bestämma pizza, dels för att jag inte visste vad jag skulle ta och dels för att jag var rädd för att göra bort mig vilket jag inte ångrade. Han hade jätte bra smak men jag såg hur nervös han var egentligen, därför log jag för att lätta upp stämningen.

- I think it was great to let you choose! This pizza is really good. sa jag och han såg ut att slappna av lite grann.

Vi var lika på många sett. Jag var antagligen inte lika galen i mat som honom men vi båda hade bra smak. Det där med kaffe dock är min släkts fel. Ingen gillar kaffe i släkten så på födelsedagar mm. dricker vi te eller saft eller något liknande. Kaffe är aldrig uppskattat...

Klockan sprang iväg och hon var nu 21:30, jag suckade och reste mig upp.

- I think I have to go, I had a really great time! sa jag och strök håret bakom örat. Niall reste sig upp.

- Please, don't leave. vädjade han. We could go and meet the other boys if you're bored but please, don't leave! han lät riktigt barnslig men egentligen ville jag inte gå alls, hade vuxenrollen tagit över mig helt?

- I'll stay if you want too. sa jag glatt. Han kom lite närmre mig och placerade en mjuk kyss på mina läppar och jag hindrade honom inte, det kändes helt rätt. Hans glittrande ögon tittade rakt in i mina och plötsligt raderades luften helt emellan oss. Vi blev lite senare avbrutna av en harkling bakom oss. Jag gav Niall en oförstående blick innan jag vände mig om. Det kunde inte vara sant... Jag rodnade och tittade snabbt bort.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag måste vara den dåligaste bloggaren ever, men snälla kommentera! Jag älskar kommentarer! Det här vart ganska kort men nu kanske det äntligen kan dra igång!

Mjao ♥♥