Tidgare:

Jag kom fram till storgatorna igen och slogs av ett folkvimmel. Fort drog jag upp min hoodie och placerade solglasögonen för mina ögon. Mina två livvakter, George och Dave kom även lite närmre och det var dags igen.

Men nu var det ju jag själv som satte mig i den situationen!

**Liss

Jag stirrade blint framför mig. Det fanns egentligen ingenting jag kunde göra för jag visste redan slutet på den här berättelsen. Joshi skulle söka upp Jema, söka efter hennes svaga punkter och sticka in knivar där. Det var redan förutspått, hur jag kunde veta det var för att det hänt förut.

Man skulle kunna likna Joshi med James i Twilight. När han väl hittat något som han starkt vill ha så letar han upp det och gör vad som helst för att få det. Han var en mördare, och kom undan med alla de liv han tagit. Jag vill inte få Joshi att låta som en massmördare, men med jämna mellanrum så hittade han något speciellt och det kunde innebära flera oskyldiga människors liv.

Mamma klev in i mitt rum med en full tvättkorg i händerna. Hon rynkade ögonbrynen och tittade förundrat på mig.

- Hello, sweetie! How are you doing? frågade hon på franska. (Tänkte bara att ni kanske inte kunde flytande franska)

- Not really well... det var ingen idé att ljuga. Min mamma hade ögon som en hök. Hon granskade oss noga varje gång min 12-åriga lillebror skulle gå ut, och så fort hon hittade något så var hon blixtsnabb med att undersöka saken. Lite överebeskyddande kanske, men både jag och Max (egentligen Maxime) visste att hon bara ville oss väl.

- Is it about that Joshi-thing again? Are you hurted? Did he hit you? mamma ställde ifrån sig korgen och gick och satte sig på min sängkant.

- Yes, no not physically, no... svarade jag ovillig att fortsätta.

- Then what did he do to you that make you so sad? hon gav mig en oförstående blick och jag började berätta vad som hänt. Hur jag varit så dum att ens nämna Jema i det första sms:et, hur jag förstört vår "girly-day".

- Please... mamma stoppade mig mitt i en mening. Liss, honey. The way you're telling me this is mostly that it's all your fault. I don't think it is like that...

Jag kände några varma tårar strila ner för mina kinder för att sedan lämna några blöta fläckar på mitt djupt blåa linne.

- He's going to kill Jema... sa jag och började utan förvarning hyperventilera. We don't even know each other that well yet and now I'm the one that made her death warrant! IT'S NOT FAIR! tankarna snurrade runt i mitt huvud och jag trodde ett tag att jag skulle kollapsa. Ändå lyckades jag hålla uppe huvudet och kroppen bara för att jag var helt uppe i speed.

- Lissette! Calm down, look. I'll call the police and we'll let them take care of this. hon tog ett fast grepp om mina händer och tittade mig rakt in i ögonen som om hon skulle prata med en psykiskt störd person, och det kanske precis var vad jag var då...

Jag kunde inte göra annat än att nicka. Min röst var antagligen sprucken och hes. Jag vågade inte ens pröva.

**Niall, dagen efter

- What if she's dangerous? What am I suposed to do if she dies? Because of her! sa jag upphettsat. Harry ryckte på axlarna och plutade lite med underläppen. Jag var enormt sur på Harry, nej, jag var enormt sur på den mystiska tjej som jag antog var, Liss. Men varför hade inte Harry tagit reda på mer information, han borde veta bättre...

- Hey, take it easy Nialler. Jema is your first "real" love. Don't be that overprotecting boyfriend who gets jealous everytime she talks to a boy and I think that she's able to handle this by her self! You're just there to be a "shoulder to cry on" . Zayn öppnade munnen för första gången under vårat lilla samtal. Innerst inne visste jag även att han hade rätt. Om jag inte lät det vara så skulle det sluta så... Ändå kunde jag inte låta bli att känna den ilskan som överskuggade allt.

Jag blängde på alla grabbarna som samlats i min lägenhet för att planera veckan. Det hade dock inte gått så bra och vi gled in på Harrys lilla möte med "Liss." Jag gick med bestämda steg ut ur rummet och gick upp på näst översta våningen för att kunna ringa Jema och prata ostört med henne.

Vant letade jag efter hennes namn och klickade upp det. Signalerna gick men efter en stund så svarade en välbekant underbar röst.

- Hi lovely! sa jag och hon fnissade lätt. Det var nästan så jag kunde se rodnaden som spred sig i hennes ansikte. How are you doing?

- I'm just fine! svarade hon men lät inte riktigt lika glad som när hon svarat vilket gjorde så att min ilska sakta bubblade upp till ytan igen. Kanske hade "Liss" redan pratat med henne...

- What would you say about that I'll take you out for a date friday night? frågade jag lite flirtigt efter en stunds tystnad.

- Uhmm, sure! I'm free then! Just like that! svarade hon och skrattade.

- Great, then I say that I'll pic you up around seven pm.? jag stod och fånlog med telefonen hårt tryckt mot örat. Jema lyste verkligen upp min dag. Hon var lite blyg men jag visste att jag kunde jaga fram hennes självförtroende...

- How great! Then I'll be so excited. ännu ett litet skratt som man lätt föll in i.

- We'll be pretty busy this week so... I don't think we can meet that much... But I promise that if you need me it's just that you call! You know that I'll do anything for you! hon suckade lite lätt som om något var väldigt uppenbart. Jag rynkade lite på ögonbrynen och väntade på att hon skulle säga något.

- Niall, I can't! I don't want to come between you and your career, make your work and I'll do my work! But I promise if my flat start burn I'll call you!

- Wrong beauti, then you'll call 911! jag vände mig om och tappade helt taget om mobilen som damp ner i backen.

Eldlågor -lika höga som upp till taket- stod och väntade bara några meter framför mig. Snabbt vände jag mig om och rusade mot fönstret på andra sidan koridoren. Jag insåg snabbt hur långt ner det var till närmste tak men ja, brinna upp långsamt och plågsamt eller slå i marken och dö direkt.

Med hjälp av en kruka krossade jag fönstret -som självklart inte skulle kunna gå att öppna- och klev försiktigt upp i karmen. Några glasbitar hade skurit sig in i mitt skinn men det var uthärdligt.

Innan jag hoppade så tänkte jag hur ironiskt det egentligen var sen tog jag sats och...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tänkte att jag skulle försöka bli duktigare på att uppdatera. Sure bacon, huh... Jaja, hade!

Btw, jag ville bara säga att det tar enormt lång tid för mig att skriva.  Det beror inte på att jag har någon sjukdom eller så utan det beror på att jag lätt blir distraherad av andra saker! Jag är tankspridd, was born like that!   

Har ni ett bra höstlov? Vad har ni gjort? Tell me! Mjao ♥♥