Tidgare:

Jag kom fram till storgatorna igen och slogs av ett folkvimmel. Fort drog jag upp min hoodie och placerade solglasögonen för mina ögon. Mina två livvakter, George och Dave kom även lite närmre och det var dags igen.

Men nu var det ju jag själv som satte mig i den situationen!

**Liss

Jag stirrade blint framför mig. Det fanns egentligen ingenting jag kunde göra för jag visste redan slutet på den här berättelsen. Joshi skulle söka upp Jema, söka efter hennes svaga punkter och sticka in knivar där. Det var redan förutspått, hur jag kunde veta det var för att det hänt förut.

Man skulle kunna likna Joshi med James i Twilight. När han väl hittat något som han starkt vill ha så letar han upp det och gör vad som helst för att få det. Han var en mördare, och kom undan med alla de liv han tagit. Jag vill inte få Joshi att låta som en massmördare, men med jämna mellanrum så hittade han något speciellt och det kunde innebära flera oskyldiga människors liv.

Mamma klev in i mitt rum med en full tvättkorg i händerna. Hon rynkade ögonbrynen och tittade förundrat på mig.

- Hello, sweetie! How are you doing? frågade hon på franska. (Tänkte bara att ni kanske inte kunde flytande franska)

- Not really well... det var ingen idé att ljuga. Min mamma hade ögon som en hök. Hon granskade oss noga varje gång min 12-åriga lillebror skulle gå ut, och så fort hon hittade något så var hon blixtsnabb med att undersöka saken. Lite överebeskyddande kanske, men både jag och Max (egentligen Maxime) visste att hon bara ville oss väl.

- Is it about that Joshi-thing again? Are you hurted? Did he hit you? mamma ställde ifrån sig korgen och gick och satte sig på min sängkant.

- Yes, no not physically, no... svarade jag ovillig att fortsätta.

- Then what did he do to you that make you so sad? hon gav mig en oförstående blick och jag började berätta vad som hänt. Hur jag varit så dum att ens nämna Jema i det första sms:et, hur jag förstört vår "girly-day".

- Please... mamma stoppade mig mitt i en mening. Liss, honey. The way you're telling me this is mostly that it's all your fault. I don't think it is like that...

Jag kände några varma tårar strila ner för mina kinder för att sedan lämna några blöta fläckar på mitt djupt blåa linne.

- He's going to kill Jema... sa jag och började utan förvarning hyperventilera. We don't even know each other that well yet and now I'm the one that made her death warrant! IT'S NOT FAIR! tankarna snurrade runt i mitt huvud och jag trodde ett tag att jag skulle kollapsa. Ändå lyckades jag hålla uppe huvudet och kroppen bara för att jag var helt uppe i speed.

- Lissette! Calm down, look. I'll call the police and we'll let them take care of this. hon tog ett fast grepp om mina händer och tittade mig rakt in i ögonen som om hon skulle prata med en psykiskt störd person, och det kanske precis var vad jag var då...

Jag kunde inte göra annat än att nicka. Min röst var antagligen sprucken och hes. Jag vågade inte ens pröva.

**Niall, dagen efter

- What if she's dangerous? What am I suposed to do if she dies? Because of her! sa jag upphettsat. Harry ryckte på axlarna och plutade lite med underläppen. Jag var enormt sur på Harry, nej, jag var enormt sur på den mystiska tjej som jag antog var, Liss. Men varför hade inte Harry tagit reda på mer information, han borde veta bättre...

- Hey, take it easy Nialler. Jema is your first "real" love. Don't be that overprotecting boyfriend who gets jealous everytime she talks to a boy and I think that she's able to handle this by her self! You're just there to be a "shoulder to cry on" . Zayn öppnade munnen för första gången under vårat lilla samtal. Innerst inne visste jag även att han hade rätt. Om jag inte lät det vara så skulle det sluta så... Ändå kunde jag inte låta bli att känna den ilskan som överskuggade allt.

Jag blängde på alla grabbarna som samlats i min lägenhet för att planera veckan. Det hade dock inte gått så bra och vi gled in på Harrys lilla möte med "Liss." Jag gick med bestämda steg ut ur rummet och gick upp på näst översta våningen för att kunna ringa Jema och prata ostört med henne.

Vant letade jag efter hennes namn och klickade upp det. Signalerna gick men efter en stund så svarade en välbekant underbar röst.

- Hi lovely! sa jag och hon fnissade lätt. Det var nästan så jag kunde se rodnaden som spred sig i hennes ansikte. How are you doing?

- I'm just fine! svarade hon men lät inte riktigt lika glad som när hon svarat vilket gjorde så att min ilska sakta bubblade upp till ytan igen. Kanske hade "Liss" redan pratat med henne...

- What would you say about that I'll take you out for a date friday night? frågade jag lite flirtigt efter en stunds tystnad.

- Uhmm, sure! I'm free then! Just like that! svarade hon och skrattade.

- Great, then I say that I'll pic you up around seven pm.? jag stod och fånlog med telefonen hårt tryckt mot örat. Jema lyste verkligen upp min dag. Hon var lite blyg men jag visste att jag kunde jaga fram hennes självförtroende...

- How great! Then I'll be so excited. ännu ett litet skratt som man lätt föll in i.

- We'll be pretty busy this week so... I don't think we can meet that much... But I promise that if you need me it's just that you call! You know that I'll do anything for you! hon suckade lite lätt som om något var väldigt uppenbart. Jag rynkade lite på ögonbrynen och väntade på att hon skulle säga något.

- Niall, I can't! I don't want to come between you and your career, make your work and I'll do my work! But I promise if my flat start burn I'll call you!

- Wrong beauti, then you'll call 911! jag vände mig om och tappade helt taget om mobilen som damp ner i backen.

Eldlågor -lika höga som upp till taket- stod och väntade bara några meter framför mig. Snabbt vände jag mig om och rusade mot fönstret på andra sidan koridoren. Jag insåg snabbt hur långt ner det var till närmste tak men ja, brinna upp långsamt och plågsamt eller slå i marken och dö direkt.

Med hjälp av en kruka krossade jag fönstret -som självklart inte skulle kunna gå att öppna- och klev försiktigt upp i karmen. Några glasbitar hade skurit sig in i mitt skinn men det var uthärdligt.

Innan jag hoppade så tänkte jag hur ironiskt det egentligen var sen tog jag sats och...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tänkte att jag skulle försöka bli duktigare på att uppdatera. Sure bacon, huh... Jaja, hade!

Btw, jag ville bara säga att det tar enormt lång tid för mig att skriva.  Det beror inte på att jag har någon sjukdom eller så utan det beror på att jag lätt blir distraherad av andra saker! Jag är tankspridd, was born like that!   

Har ni ett bra höstlov? Vad har ni gjort? Tell me! Mjao ♥♥

GAH! JAG ÄR SÅ HIMLA BESVIKEN! Jag skrev ett jätte långt kapitel till er som ett tack för att ni stannat men icke sa nicke! Det godkändes visst inte! Jag hatar min webbläsare just nu, usch... Man tappar verkligen lusten att skriva när sånt här händer, jag är sååå ledsen!

God natt! En grymt besviken Mjao ♥♥

Tidigare: Jag satt så långt ifrån Joshi som möjligt i bilsätet. Hans blick brände hål i nacken på mig men det ignorerade jag för han var absolut inte någon jag ville prata med just nu. Jag hade mycket att förklara för Jema så det räckte. Min första riktiga och ända vän...

**Jema

Jag kramade om min hjärtformade kudde och stirrade blint framför mig. Jag förstod ingenting, varför hade Liss tjatat om att att jag inte skulle följa med till stationen. Var Joshi farlig? Hur som helst var han inte rolig och grön...

Jag hade visat mig halvt naken inför en främling!

Kudden var blöt efter de få tårar jag låtit släppas ner. Varför skulle det hända just mig. Säkert skulle det bli något stort eftersom att det påverkade tidningar som påverkade mig som i sin tur påverkade... Niall... Ja, vad skulle han säga om situationen, skulle jag verkligen våga berätta något för honom?

Alldeles för många tankar fyllde mitt huvud, jag fick snabbt ont i huvudet. Jag pressade min ena hand mot tinningen. Mina kläder som jag haft under shoppingturen hade jag bytt ut till ett par haremsbyxor och en slapp gammal T-shirt med ett "BAM"-tryck på.

Min mobil vibbrerade på soffbordet och jag tog upp den efter ett tags tvekan. Liss namn lystes upp på skärmen och jag tryckte på svara.

- Hi Liss, pep jag men harklade mig snabbt.

- Hello Jema... det var Joshi.

- What have you done to Liss? frågade jag tyst för att inte släppa ut min vrede.

- Oh nothing attole actually. I want her... Not you so leave her! väste han ovanligt kontrolerad eftersom han vart väldigt full nyligen. Men då slog det mig, det var inte Joshi.

- Who are you? frågade jag halvt panikslaget.

- I'm just a friend to Joshi, that's all. But we both love Liss so keep your dirty little hands cut from her! det fick mig nästan att brista ut i skratt i stället.

- Hah, do you think I'm in love with her? Please, You're kidding me, right? sa jag och min självsäkerhet smög sig tillbaka.

- Let's make this easy for you, I'm outside your flat. Leave her or I'll kick in your fucking door and then I'll kill you.

Jag tröck av samtalet och suckade tungt. Snabbt flög jag upp ur soffan och låste dörren ut och dörren till altan bara för att vara på den säkra sidan men visst hur skulle han kunna sparka upp min dörr?

**Harry

Jag gick längs gatorna med mina två livvakter lite längre bakom mig. Det var dock inte nödvändigt... Det var ganska folktomt och det var mest bara folk som var vuxna som stressat halvsprang, sen till något kanske.

Egentligen var jag inte påväg till något. Bara hade långtråkigt eftersom vi hade haft en relativt lugn vecka med enstaka intervjuer. Då hade man chansen att ryckas tillbaka till verkligheten för att sedan upptäcka vilken enorm tur man hade.

- Harry is it you? sa en kvinnlig röst och jag tittade mig om. Hon var ganska kort, ungefär lite mer än ett halvt huvud kortare än mig. Hennes bruna hår hängde över hennes axlar och hon såg ut som hon hade gråtit.

- Yeah, log jag. Hon verkade inte vara något av ett fan men man kunde aldrig veta riktigt säkert.

- Can you please try to tell Niall that he wont kill me when I've told Jema... a thing? sa hon men hennes röst brast i slutet. Jag kunde inte förstå vem hon var och vad hon ville Nialls flickvän men Jema har väl också vänner.

- What are you going to tell her and who are you? frågade jag och rynkade pannan.

- Nothing, but please, Jema is really important to me and I don't want to spend the rest of my life with my fucking drunk ex. boyfriend! tårar fyllde hennes ögon och hotade med att rinna över kanten. Jag drog in henne i en vänskaplig kram. Hon stretade inte emot men det verkade som om hon inte riktigt visste vad som var upp och ner just nu.

- I'll tell him. sa jag. No problem! jag släppte taget om henne och hon log ett frampressat leende mot mig.

- Thank you, I should go now... Bye! hon gick åt hållet jag kommit ifrån och fortsatte gå. Jag fortsatte, också gå glad över att ha gjort någons dag lite bättre.

Jag kom fram till storgatorna igen och jag slogs av ett folkvimmel. Fort drog jag upp min hoodie och placerade mina solglasögon för ögonen. Mina två livvakter, George och Dave kom även lite närmre och det var dags igen. Men det var jag själv som satt mig i den situationen!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Aja, sådär, en riktigt kort del men en del blev det! Hur ska det gå? Och kommer Harry säga det till Niall?

God Natt //Mjao ♥♥ (Ps, KOMMENTERA och gör min dag! och föresten... Jag hittade på namnen på livvakterna, ingenting som jag vet Ds.)

Hej, jag är så sjuuuukt ledsen för att jag inte har uppdaterat på åratal och när jag loggar in så ser jag att några ändå kollar in varje dag för att förgäves se att jag inte har lagt ut någonting alls! Jag är jätte ledsen och menar det! Nu ska ni i alla fall få en till del! Allt kanske inte blir rätt i sammanhanget men det är bara mitt fel eftersom jag inte skrivit...

Btw (by the way) ska jag skriva med den här sortens text? Jag gör ett test nu och kommentera vad ni tycker! Puss ;**

Tidigare:

(Liss perspektiv) "I miss you, and who ever that Jema is. I'll kill her! And you know that I'm able to do that!" självklart visste jag det men jag kände mig helt lugn för hur i hela världen skulle han kunna hitta henne? Jag tänkte då inte på tidningar och vad som sen skulle hända när hon och jag började umgås...

**Jema

Niall hade gått och nu satt jag och Liss på Nando's och väntade på vår mat. Jag hade valt en vegoburgare och hon hade valt en ceasar-sallad.

Stämningen var ganska lätt och vi pratade på som om vi hade känt varandra i flera år. Jag kände blickar bränna mig i nacken men försökte att spänna bort det och fokusera på mig och Liss. Hon var väldigt lätt att prata med och hade enligt mig en ganska annorlunda smak. Hennes bruna blanka hår var uppsatt i en toffs uppe på huvudet och hon hade ett par klarblåa byxor, ett vitt linne och över linnet, en stickad väst i brun, blå och vit. Det var tufft och hon vågade sticka ut.

- So, how is it between you and Niall? You're pretty hard to read. frågade hon och jag suckade lätt.

- It's okay, I think. svarade jag och bet mig löst i läppen, besvärad av samtalsämnet. Att prata kärlek hade jag aldrig varit så haj på och så som jag öppnat mig inför Niall var inte jag. Eftersom att Jonte och jag var ganska olika i det så förekom det aldrig snack om att vara kär. Visst hade han retat mig när jag och en kille var ihop på mellanstadiet men längre än så hade vi inte pratat.

Jag hade inte äns haft en sådan relation till min mamma. Vi var ganska lika så, vi undvek gärna sådanna samtal om känslor och kärlek.

- I'm sorry I thougt... började hon beklagande men jag avbröt henne.

- No, no it's okay. I'm just not use to talk about feelings like this. jag gav henne ett varmt leende och efter ett tag så slappnade hon av och sköt undan det.

- Who are you then? I want to know more about you as person. Not as a student.

- I'm Jema Roth and I'm 18 years old... skrattade jag och hon himlade med ögonen.

- Are you that bad? frågade hon.

- Okay, hmm... jag funderade ut vad jag skulle säga och med en grimas kom jag på vad. My, my fader is dead. He died when I was 10 years old and well. It hurts. hon satte handen för munnen och jag kämpade imot the brännande tårarna.

Maten kom och jag kände en viss lättnad. Kanske skulle jag lyckas lirka mig undan för den gången, men jag visste att jag skulle bli tvungen att prata om det någon gång.

Jag tog en liten tugga av min vegoburgare och tuggade långsamt. Egentligen var jag inte speciellt hungrig men insåg att jag var tvungen att äta för att inte väcka misstankar.

- It looks like I'm the one who destroy everything... muttrade hon och petade på en oliv med gaffeln. Hon verkade inte heller så hungrig.

- No, you couldn't know and I was the one who decided to tell you that. You probably should've found it out by your self and I wanted you to hear it from me and not a stupid magazine. sa jag och pressade fram ett leende. Hon fnissade till. Ett gott tecken antog jag och en lättad suck slank ur min strupe.

-----

- Ready yet? frågade Liss för säkert sjunde gången. Vi var inne i min favorit-klädbutik, Liss hade redan hittat sina kläder och betalat medan jag stannat lite längre för att prova alla mina saker.

- Nope, 2 left. svarade jag och flinade vilket hon direkt märkte och suckade. Inte irriterat men... lite åt det hållet.

- Hiiii, Liss. sa en ganska ordentligt full mörk mansröst.

- Joshi, please leave... You don't need to be here! sa Liss nu irriterad. Jag försökte koppla ihop rösten och namnet med någon men det ända jag såg var den gröna mario-figuren.

- Isf thaft Jema-thinsg herfe wiath ysou? sa mannen med en dold avsmak i rösten. Vem trodde han jag var?

- No... She isn't... Please, we don't need to talk about it here. viskade Liss. Varför ljög hon, han var nog inte hennes bästa vän. Men det lät som en väldigt avundssjuk pojkvän...

Plötsligt ryktes dörren till provrummet upp och en mannen som hade ryckt upp dörren hade brunt spretigt hår och röda svullna ögon, påverkade av alkoholen. Han flinade och granskade mig noga från topp till tå. Jag var inte långt ifrån mina tårar och vände mig snabbt om för att inte börja tjuta.

**Liss

Joshi ryckte upp dörren till Jemas provrum och där stod hon i enbart en BH och sina byxor. Jag försökte putta undan Joshi ifrån dörren men han rubbades inte.

- Stop it Josh, I mean it! DON... hans hand pressades mot min mun men han stod kvar på samma ställe och granskade Jema som nu hade vänt sig om. Varför kunde inte jag få ha några vänner alls?

Butiksägaren kom runt hörnet och ställde sig och kollade på oss. Joshi släppte handen om min mun och stängde dörren halvt.

- Is everything okay here? frågade hon med en ljus stämma.

- Yes, everything is absoluwtley okay! sa Joshi men sluddrade till med rösten på slutet. Kvinnan tittade ner på mitt ansikte som var fyllt av rinnande tårar. Jag litade inte på min röst så jag bara skakade osynligt på huvudet. Hon tog upp en walkie-talkie ur fickan och pratade med någon, betydligt tyst.

Snart kom två poliser ut och frågade vad som hänt. Jag smög in till Jema som tyst tog på sig sin tröja och gick med mig ut. Hon såg bara chockad ut medan jag antagligen såg helt förskräcklig ut.

- I think you should come with us, young man! sa en av poliserna som var ganska kraftig och kort. Han var nästan en tredjedel så stor som Joshi. Joshi försökte slita sig ur polisens grepp men lyckades inte.

Jag fick följa med till polis-stationen men de lät Jema åka hem efter jag vädjat om det eftersom det var det minsta jag kunde göra. På grund av Joshi...

Jag satt så långt ifrån Joshi som möjligt i bilsätet. Hans blick brände hål i nacken på mig men det ignorerade jag för han var absolut inte någon jag ville prata med just nu. Jag hade mycket att förklara för Jema som det räckte. Min första riktiga och ända vän...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tack för alla som stått ut med att jag varit borta så länge! ♥♥♥ Applåd för er   

Mjao ♥♥