GAH! JAG ÄR SÅ HIMLA BESVIKEN! Jag skrev ett jätte långt kapitel till er som ett tack för att ni stannat men icke sa nicke! Det godkändes visst inte! Jag hatar min webbläsare just nu, usch... Man tappar verkligen lusten att skriva när sånt här händer, jag är sååå ledsen!

God natt! En grymt besviken Mjao ♥♥

Tidigare: Jag satt så långt ifrån Joshi som möjligt i bilsätet. Hans blick brände hål i nacken på mig men det ignorerade jag för han var absolut inte någon jag ville prata med just nu. Jag hade mycket att förklara för Jema så det räckte. Min första riktiga och ända vän...

**Jema

Jag kramade om min hjärtformade kudde och stirrade blint framför mig. Jag förstod ingenting, varför hade Liss tjatat om att att jag inte skulle följa med till stationen. Var Joshi farlig? Hur som helst var han inte rolig och grön...

Jag hade visat mig halvt naken inför en främling!

Kudden var blöt efter de få tårar jag låtit släppas ner. Varför skulle det hända just mig. Säkert skulle det bli något stort eftersom att det påverkade tidningar som påverkade mig som i sin tur påverkade... Niall... Ja, vad skulle han säga om situationen, skulle jag verkligen våga berätta något för honom?

Alldeles för många tankar fyllde mitt huvud, jag fick snabbt ont i huvudet. Jag pressade min ena hand mot tinningen. Mina kläder som jag haft under shoppingturen hade jag bytt ut till ett par haremsbyxor och en slapp gammal T-shirt med ett "BAM"-tryck på.

Min mobil vibbrerade på soffbordet och jag tog upp den efter ett tags tvekan. Liss namn lystes upp på skärmen och jag tryckte på svara.

- Hi Liss, pep jag men harklade mig snabbt.

- Hello Jema... det var Joshi.

- What have you done to Liss? frågade jag tyst för att inte släppa ut min vrede.

- Oh nothing attole actually. I want her... Not you so leave her! väste han ovanligt kontrolerad eftersom han vart väldigt full nyligen. Men då slog det mig, det var inte Joshi.

- Who are you? frågade jag halvt panikslaget.

- I'm just a friend to Joshi, that's all. But we both love Liss so keep your dirty little hands cut from her! det fick mig nästan att brista ut i skratt i stället.

- Hah, do you think I'm in love with her? Please, You're kidding me, right? sa jag och min självsäkerhet smög sig tillbaka.

- Let's make this easy for you, I'm outside your flat. Leave her or I'll kick in your fucking door and then I'll kill you.

Jag tröck av samtalet och suckade tungt. Snabbt flög jag upp ur soffan och låste dörren ut och dörren till altan bara för att vara på den säkra sidan men visst hur skulle han kunna sparka upp min dörr?

**Harry

Jag gick längs gatorna med mina två livvakter lite längre bakom mig. Det var dock inte nödvändigt... Det var ganska folktomt och det var mest bara folk som var vuxna som stressat halvsprang, sen till något kanske.

Egentligen var jag inte påväg till något. Bara hade långtråkigt eftersom vi hade haft en relativt lugn vecka med enstaka intervjuer. Då hade man chansen att ryckas tillbaka till verkligheten för att sedan upptäcka vilken enorm tur man hade.

- Harry is it you? sa en kvinnlig röst och jag tittade mig om. Hon var ganska kort, ungefär lite mer än ett halvt huvud kortare än mig. Hennes bruna hår hängde över hennes axlar och hon såg ut som hon hade gråtit.

- Yeah, log jag. Hon verkade inte vara något av ett fan men man kunde aldrig veta riktigt säkert.

- Can you please try to tell Niall that he wont kill me when I've told Jema... a thing? sa hon men hennes röst brast i slutet. Jag kunde inte förstå vem hon var och vad hon ville Nialls flickvän men Jema har väl också vänner.

- What are you going to tell her and who are you? frågade jag och rynkade pannan.

- Nothing, but please, Jema is really important to me and I don't want to spend the rest of my life with my fucking drunk ex. boyfriend! tårar fyllde hennes ögon och hotade med att rinna över kanten. Jag drog in henne i en vänskaplig kram. Hon stretade inte emot men det verkade som om hon inte riktigt visste vad som var upp och ner just nu.

- I'll tell him. sa jag. No problem! jag släppte taget om henne och hon log ett frampressat leende mot mig.

- Thank you, I should go now... Bye! hon gick åt hållet jag kommit ifrån och fortsatte gå. Jag fortsatte, också gå glad över att ha gjort någons dag lite bättre.

Jag kom fram till storgatorna igen och jag slogs av ett folkvimmel. Fort drog jag upp min hoodie och placerade mina solglasögon för ögonen. Mina två livvakter, George och Dave kom även lite närmre och det var dags igen. Men det var jag själv som satt mig i den situationen!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Aja, sådär, en riktigt kort del men en del blev det! Hur ska det gå? Och kommer Harry säga det till Niall?

God Natt //Mjao ♥♥ (Ps, KOMMENTERA och gör min dag! och föresten... Jag hittade på namnen på livvakterna, ingenting som jag vet Ds.)

Hej, jag är så sjuuuukt ledsen för att jag inte har uppdaterat på åratal och när jag loggar in så ser jag att några ändå kollar in varje dag för att förgäves se att jag inte har lagt ut någonting alls! Jag är jätte ledsen och menar det! Nu ska ni i alla fall få en till del! Allt kanske inte blir rätt i sammanhanget men det är bara mitt fel eftersom jag inte skrivit...

Btw (by the way) ska jag skriva med den här sortens text? Jag gör ett test nu och kommentera vad ni tycker! Puss ;**

Tidigare:

(Liss perspektiv) "I miss you, and who ever that Jema is. I'll kill her! And you know that I'm able to do that!" självklart visste jag det men jag kände mig helt lugn för hur i hela världen skulle han kunna hitta henne? Jag tänkte då inte på tidningar och vad som sen skulle hända när hon och jag började umgås...

**Jema

Niall hade gått och nu satt jag och Liss på Nando's och väntade på vår mat. Jag hade valt en vegoburgare och hon hade valt en ceasar-sallad.

Stämningen var ganska lätt och vi pratade på som om vi hade känt varandra i flera år. Jag kände blickar bränna mig i nacken men försökte att spänna bort det och fokusera på mig och Liss. Hon var väldigt lätt att prata med och hade enligt mig en ganska annorlunda smak. Hennes bruna blanka hår var uppsatt i en toffs uppe på huvudet och hon hade ett par klarblåa byxor, ett vitt linne och över linnet, en stickad väst i brun, blå och vit. Det var tufft och hon vågade sticka ut.

- So, how is it between you and Niall? You're pretty hard to read. frågade hon och jag suckade lätt.

- It's okay, I think. svarade jag och bet mig löst i läppen, besvärad av samtalsämnet. Att prata kärlek hade jag aldrig varit så haj på och så som jag öppnat mig inför Niall var inte jag. Eftersom att Jonte och jag var ganska olika i det så förekom det aldrig snack om att vara kär. Visst hade han retat mig när jag och en kille var ihop på mellanstadiet men längre än så hade vi inte pratat.

Jag hade inte äns haft en sådan relation till min mamma. Vi var ganska lika så, vi undvek gärna sådanna samtal om känslor och kärlek.

- I'm sorry I thougt... började hon beklagande men jag avbröt henne.

- No, no it's okay. I'm just not use to talk about feelings like this. jag gav henne ett varmt leende och efter ett tag så slappnade hon av och sköt undan det.

- Who are you then? I want to know more about you as person. Not as a student.

- I'm Jema Roth and I'm 18 years old... skrattade jag och hon himlade med ögonen.

- Are you that bad? frågade hon.

- Okay, hmm... jag funderade ut vad jag skulle säga och med en grimas kom jag på vad. My, my fader is dead. He died when I was 10 years old and well. It hurts. hon satte handen för munnen och jag kämpade imot the brännande tårarna.

Maten kom och jag kände en viss lättnad. Kanske skulle jag lyckas lirka mig undan för den gången, men jag visste att jag skulle bli tvungen att prata om det någon gång.

Jag tog en liten tugga av min vegoburgare och tuggade långsamt. Egentligen var jag inte speciellt hungrig men insåg att jag var tvungen att äta för att inte väcka misstankar.

- It looks like I'm the one who destroy everything... muttrade hon och petade på en oliv med gaffeln. Hon verkade inte heller så hungrig.

- No, you couldn't know and I was the one who decided to tell you that. You probably should've found it out by your self and I wanted you to hear it from me and not a stupid magazine. sa jag och pressade fram ett leende. Hon fnissade till. Ett gott tecken antog jag och en lättad suck slank ur min strupe.

-----

- Ready yet? frågade Liss för säkert sjunde gången. Vi var inne i min favorit-klädbutik, Liss hade redan hittat sina kläder och betalat medan jag stannat lite längre för att prova alla mina saker.

- Nope, 2 left. svarade jag och flinade vilket hon direkt märkte och suckade. Inte irriterat men... lite åt det hållet.

- Hiiii, Liss. sa en ganska ordentligt full mörk mansröst.

- Joshi, please leave... You don't need to be here! sa Liss nu irriterad. Jag försökte koppla ihop rösten och namnet med någon men det ända jag såg var den gröna mario-figuren.

- Isf thaft Jema-thinsg herfe wiath ysou? sa mannen med en dold avsmak i rösten. Vem trodde han jag var?

- No... She isn't... Please, we don't need to talk about it here. viskade Liss. Varför ljög hon, han var nog inte hennes bästa vän. Men det lät som en väldigt avundssjuk pojkvän...

Plötsligt ryktes dörren till provrummet upp och en mannen som hade ryckt upp dörren hade brunt spretigt hår och röda svullna ögon, påverkade av alkoholen. Han flinade och granskade mig noga från topp till tå. Jag var inte långt ifrån mina tårar och vände mig snabbt om för att inte börja tjuta.

**Liss

Joshi ryckte upp dörren till Jemas provrum och där stod hon i enbart en BH och sina byxor. Jag försökte putta undan Joshi ifrån dörren men han rubbades inte.

- Stop it Josh, I mean it! DON... hans hand pressades mot min mun men han stod kvar på samma ställe och granskade Jema som nu hade vänt sig om. Varför kunde inte jag få ha några vänner alls?

Butiksägaren kom runt hörnet och ställde sig och kollade på oss. Joshi släppte handen om min mun och stängde dörren halvt.

- Is everything okay here? frågade hon med en ljus stämma.

- Yes, everything is absoluwtley okay! sa Joshi men sluddrade till med rösten på slutet. Kvinnan tittade ner på mitt ansikte som var fyllt av rinnande tårar. Jag litade inte på min röst så jag bara skakade osynligt på huvudet. Hon tog upp en walkie-talkie ur fickan och pratade med någon, betydligt tyst.

Snart kom två poliser ut och frågade vad som hänt. Jag smög in till Jema som tyst tog på sig sin tröja och gick med mig ut. Hon såg bara chockad ut medan jag antagligen såg helt förskräcklig ut.

- I think you should come with us, young man! sa en av poliserna som var ganska kraftig och kort. Han var nästan en tredjedel så stor som Joshi. Joshi försökte slita sig ur polisens grepp men lyckades inte.

Jag fick följa med till polis-stationen men de lät Jema åka hem efter jag vädjat om det eftersom det var det minsta jag kunde göra. På grund av Joshi...

Jag satt så långt ifrån Joshi som möjligt i bilsätet. Hans blick brände hål i nacken på mig men det ignorerade jag för han var absolut inte någon jag ville prata med just nu. Jag hade mycket att förklara för Jema som det räckte. Min första riktiga och ända vän...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tack för alla som stått ut med att jag varit borta så länge! ♥♥♥ Applåd för er   

Mjao ♥♥

Tidigare: - They have found me, Niall. I get hate... hon såg så skyldig ut där hon satt bredvid mig, som hon hade begått något brott. Det hoppades jag verkligen att hon inte gjort, men det tog mig hårt att hon blivit utsatt.

Jag visste hur hårt Eleanor hade det i början och hur det kändes för Louis. Äntligen förstod jag honom, eller "äntligen" är fel ord. Det här var fruktansvärt.

Jag visste inte vad jag skulle göra så jag drog in henne i en kram och viskade i hennes öra; "Remember this, you're not fat, you're not ugly, you're not stupid, you're beautiful and perfect.

**Jema

Jag tänkte spänt på om jag hade berättat för mycket för Niall. Visst, jag trodde honom men något inom mig sa att det här var en sjukt dålig idé.

Niall släppte taget om mig och tittade rakt in i mina antagligen darrande ögon. Jag var rädd, rädd för att jag inte skulle få en sån omfamning igen. Att allt det här bara var en dröm, en underbar dröm som jag inte ville skulle ta slut. Han strök undan ett hårstrå från min panna.

En outhärdlig tystnad spred sig i rummet, jag ville inte att den skulle fortsätta men jag hade inte röst till att prata så i stället viskade jag för att inte rösten skulle kunna spricka.

- Please Niall, say something... det blev grummligare för mina ögon och jag blundade. Tusentals tårar kröp ner för mina kinder utan min egna vilja. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag var helt mållös.

- What do you want me to say?

Niall drog in mig i ännu en omfamning. Han var så varm. Jag låg mot hans bröst medans han pillade med mitt hår. Det räckte egentligen så och jag bestämde mig för att jag hade gjort rätt beslut, mina tankar skulle inte få vinna den här gången. Nu var det Niall och jag.

- That's okay, whatever it is, I like the sound of your voice... mumlade jag och han tittade ner på mig. Jag tittade tillbaka och han gav mig en mjuk perfekt kyss.

**Liss

Klockan var ungefär 11 vilket gjorde mig lite orolig. Jag hade uppfattat Jema som en person som inte bara sket i sånna här saker utan tog tag i saker för att få planen att gå igenom. Kanske var hon med Niall.

Tanken fick mig att fundera över om vad det var mellan de två. Det stog över allt på twitter, översvämmades i skvallertidningarna och massa bilder på instagram. Det var som ett stort kaos. Jag var absolut inget fan men jag antog att i nu-läget så visste i princip hela världen om den nyheten. Jema behövde antagligen någon på hennes sida och jag var villig att ta den platsen, för även om jag inte kunde sätta mig in i situationen så kunde jag förstå att hon inte kunde bära en sån tyngd alldeles ensam.

Jag plockade upp min telefon och letade efter hennes namn i kontaktlistan. Det gick snabbt.

Efter ungefär 2 signaler så svarade en brusten röst. Hade hon gråtit?

- Jema...

- Hi, it's Liss. Are you okay? frågade jag fundersamt. Hon harklade sig.

- Uhh, yes. We can talk about that later. When are we going to met each other and were. hon lät visserligen piggare men jag kunde självklart märka att allt inte stod rätt till vilket jag ändå hade förståelae för.

- How about lunch at Nando's 1:00 pm? frågade jag lätt.

- Of course! See you then, looking forward! jag kunde inte låta bli att le, hon kanske kunde bli min framtida nya bästa vän. Men ett sms från Joshi förstörde självklart mina ljusa planer. Han var mitt ex. och det var han som odlade fram mitt alkoholberoende.

"Fuck, Liss. Commmme over anddd drink sooome drionks with me and Jerryyy!" jag himlade irriterat med ögonen och såg direkt hur han slidat på knapparna. Han var mycket värre än vad jag var. Han rökte gräs och drack mycket mer än vad jag gjorde. Jag hade bara svårt att sluta när jag väl börjat...

"Never in my fucking life Joshi! I've got a much better life without you and now I've got Jema!" det dröjde inte länge innan jag fick ett till sms där det stod helt klart; "I miss you, and who ever that Jema is. I'll kill her! And you know I'm able to do that!" självklart visste jag det men jag kände mig helt lugn för hur i hela världen skulle han hitta henne? Jag tänkte då inte på tidningar och vad som sen skulle hända när hon och jag började umgås...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Japp, äntligen ett till inlägg! Jag är sjuk och ligger hemma med feber så det kanske kommer bli ännu dåligare uppdatering än vad det redan är. Ledsen för det!

Mjao ♥♥

Tidigare: En kommentar fick mig att ställa mig framför spegeln. Fet, det alla tjejer är rädda för. Ett ord på tre bokstäver som ofta ställs upp. Jag var inte fet... Ja, kanske lite för tjocka lår eller lite för stora kinder...

En tår singlade sakta ner för min kind och det här var bara början...

Väckarklockan ringde och jag snoozade. Det var inte jag i vanliga fall men jag hade förgäves gråtit mig till sömns. Jag hade aldrig förstått hur superstjärnor hade det men nu kunde jag se och förstod inte hur de stod ut men det var väl bara att vänja sig.

5 minuter senare ringde väckarklockan igen och jag hasade mig upp, som en zombie, ur sängen. Ingen vacker syn. Min mobil ringde och trött som jag var tröck jag på lägg på när jag trodde det var snooze. Den som ringde tyckte antagligen att det var konstigt att jag lagt på för att den ringde inte långt efter igen.

- Hey, why didn't you answer? Nialls mjuka röst hördes i andra änden när jag svarat.

- I'm so sorry, I was up too late yesterday. min röst sprack på slutet.

- Are you okay, you sounds a little bit... Sick? det fick mig att vakna till. Skulle jag visa mig svag in för Niall?

- No, no! svarade jag lite för snabbt, han suckade.

- Can I come over? jag tittade mig snabbt omkring, det var inte allt för stökigt. En tröja låg framme och kuddarna i soffan var lite ihop-knögglade men det skulle jag lätt hinna med innan han var här.

- Uhmm... Sure. jag berättade vart adressen låg och vi lade på. Snabbt plockade jag undan tröjan och rättade till kuddarna, hämtade dammsugaren och dammsög hela lägenheten. Det gick fort och jag hade lite tid över. Den tiden lade jag till att fixa i ordning mig.

Jag satte på mig ett par svarta byxor och en svartprickig T-shirt med en blekgul bakgrund. Sen så borstade jag ut mitt tilltuffsade hår och hade i lite torr-shampoo för aldrig att jag skulle hinna med en dusch. (I min värld)

Jag drog ett par drag med maskaran och mitt i ett drag så knackade det till på dörren. Jag hoppade till och fick ett svart maskara-streck rakt upp i pannan. Med en missnöjd blick lade jag ifrån mig maskaran för att sedan öppna åt min lilla förstörare.

**Niall

- Oh... Hi... sa jag fundersamt. Jema hade ett svart streck rakt upp i pannan. Det såg lite lätt lustigt ut och jag kunde knappt hålla mig för ett flin.

- Gosh, just do it! sa hon och jag släppte ut det. Hon log hon med, jag antog att det var ett misstag.

- What happened? frågade jag och hon spelade irriterad.

- You happened! You just knocked at my door and I failed with the mascara. jag flinade och drog in henne i en kram.

- You're beautiful without makeup too. Go and wash your face and I'll apologize then cause I can't take you serious right now. hon släppte mig och räckte ut tungan åt mig, sen gick hon mot badrummet. Jag gick in lägenheten och kände hur bortskämd jag var. Den här lägenheten var typ en fjärdedel av min men ändå fint inrädd och... Städad. Jag log och tänkte på hur hon tvekat innan och sen hur hon hajat till när jag kom. Var hon nervös för någonting? Hon skulle berätta vare sig hon ville eller inte. Jag rynkade pannan och förstod nästan genast att fansen hade hittat henne. Shit.

Hon kom ut ur badrummet, utan smink. Hon var ändå jätte vacker. Grymt vacker. Hon kom och satte sig bredvid mig och jag kramade om henne.

- So why did you get here? frågade hon efter ett tag. Självklart hade jag inte kommit utan en anledning... Den här gången var det dock inte en så bra anledning.

- I have to do something drastic... You and I can't be together if we don't show it for the world. hon tänkte precis säga något men jag avbröt henne. I know it's early and you have to think about it but the fans get confused. Our manager said I have to do something!

Hon rynkade pannan och tänkte efter en stund.

- Please Jema. I really like you! We'll fix the rest and... hon gav mig en mjuk puss på mina läppar. Jag andades ut och blundade, jag var för uppspelt för att kunna göra det lungt.

- They have found me, Niall. I get hate... hon såg så skyldig ut där hon satt bredvid mig, som om hon hade begått ett brott. Det hoppades jag verkligen inte hon gjort, men det tog mig hårt att hon redan blivit utsatt. Jag visste hur hårt Eleanor hade det i början och hur det kändes för Louis. Äntligen förstod jag honom, eller "äntligen" är fel ord. Det här var fruktansvärt.

Jag visste inte vad jag skulle göra så jag drog in Jema i en kram och viskade i hennes öra; "Remember this, you're not fat, you're not uggly, you're not stupid, you're beautiful and perfect!"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ja, det blev ett till, men det blev sent! Förlåt! :( Nu har jag ingen aning om vad jag ska skriva... -.- Det blir inte några bilder till det här inlägget för att det är något konstigt med göggel! cx

Aja, hade gött!   

Mjao ♥♥

Tidigare:Hans glittrande ögon stirrade rakt in i mina och helt plötsligt så raderades luften helt emellan oss. Vi blev lite senare avbrutna av en harkling bakom oss. Jag gav Niall en oförstående blick innan jag vände mig om. Det kunde inte vara sant... Jag rodnade och tittade snabbt bort.

**Harry

Vi hade bestämt att mötas i Zayns lägenhet på kvällen. Alla var där utom Niall, vi röstade om vem skulle leta efter honom och självklart skulle det bli jag som fick göra det.

Klockan var nästan 22:00 och det var ganska kallt, vilket förvånade mig lite. Det var mitt i Augusti och då det brukar vara som varmast.

Jag knäppte min tröja och tre minuter senare gick jag in i trapphuset. Utan att tänka mig för så slet jag upp dörren och gick in till hans vardagsrum. Jag spärrade upp ögonen för att sedan vänta. Niall och en annan tjej vad jag trodde var Jema stod och grovhånglade.

Sekunderna passerade och de hade inte märkt mig än, jag äcklades lite grann men det var länge sen jag såg Niall så... kär? Jag harklade mig lite och lade armarna i kors. De tittade förvånat upp på mig, Jema rodnade och tittade lika fort bort igen.

- Hello, sa jag fjantigt. Niall blängde på mig en stund innan det gick upp för honom att vi hade bestämt.

- Oh, shit... mumlade han och drog handen genom håret. This is not good, right?

- I don't know... Maybe. jag flinade snett.

- I think I should go. sa Jema kort och tog sin väska. Niall drog tillbaka henne och gav henne en kyss innan hon gick ut ur rummet.

- I'll call you. sa Niall sedan och gick fram till mig, dörren stängdes och jag kunde inte hålla mig för skratt längre. Jag skrattade så mycket att jag var tvungen att sätta mig på golvet. Niall rynkade ögonbrynen och tog upp sin mobil.

- Hey, guys. What's wrong with Harry? He seems a little bit cracked of or something... jag slutade skratta och lade huvudet på sne.

- Oh yes... 3 minutes? faster... 1 minute! great see you then. han lade på samtalet och flinade åt mig.

- You're so weird... han började skratta han med och snart kom alla killarna in i rummet. De förstod ingenting så när jag och Niall hade lugnat ner oss kunde vi berätta.

Jag visste inte riktigt varför Niall hade börjat skratta, kanske på grund av mig, eller för att allt det här bara var ett skämt.

- So Niall... She did it or what? Liam var den ända som lyckats hålla sig för skratt när vi berättat.

- Yes, I think so but I don't want to think about what she have to get through tomorrow. An the team... It scares me a little. vi sansade oss efter den häftiga skratt-attacken och tittade på Niall.

- We'll have your back. sa Louis som satt närmast honom.

- Louis has right, if they'll fight against you we'll try anything. If this girl makes you happy, she'll be yours. sa jag och klappade honom på axeln.

**Jema

Det var det absolut pinsammaste jag varit med om. Kanske det jobbigaste också. Harry hade antagligen stått där en stund innan också vilket fick att rodna ännu mer. Jag behövde en tjejkompis, Liss.

"Shopping tomorrow? I am so confused,

need a girly day!" messade jag henne. Hon svarade nästan direkt. "Oh my god... You're dating Niall Horan?" jag suckade men visste att det skulle komma ut någon gång, han var känd för tusan! "I don't know... Can we talk about it tomorrow? Need you!" Jag hoppades att hon skulle förstå och bli en vän jag kunde gå till när jag än behövde det. "Sure, I'm free!"

Jag tog en banan och gick och satte mig i soffan. Tweetsen hade börjat strömma in. Några var väldigt elaka, några var ganska snälla. En tjej hade skrivit till mig; "Du kommer att förstöra Nialls liv din jävla hora!"

Jag blev lite rädd för hur de kunde hitta min twitter så snabbt, det hade gått från ca. 34 följare till flera tusen och de var inte snälla. En kommentar fick mig att ställa mig framför spegeln. Fet, det alla tjejer är rädd för. Ett ord på tre bokstäver som ofta ställs upp. Jag var inte fet... Ja, kanske lite för tjocka lår eller lite stora kinder...

En tår singlade sakta ner för min kind och det här var bara början...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ohoh... Jag har studiedag idag så det kanske kommer upp en till del lite senare! Jaa, hon tycker hon e fet vilket vanligt problem va? cx

Mjao ♥♥

Tidigare:

- Oh... I don't know if I'm a bad boy or a good boy. I think good. Ask the other lads, I think they'll know better. jag nickade och log. Han var nog en toppenkille. Och jag ville bara veta ännu mer om honom.

**Niall

Hennes ord fick mig att haja till. Vad trodde hon eller vad visste hon? Hade hon läst någon läcka med lögner?

Jag bestämde mig för att inte fråga utan bara se om hon sa något självmant.

En pinsam tystnad hade spridit sig över rummet och ingen sa något på flera minuter. Till våran räddning kom pizzabudet och jag stuttsade upp ur soffan för att hämta den.

Jag öppnade dörren och där stod en man i 20-årsåldern. Han såg enormt uttråkad och trött ut. Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt.

Snabbt betalade jag och gick in till Jema igen. Hon stod och kollade på ett foto på väggen då jag var 2 år, hon kastade blicken på mig och jag log snett.

- It's you, right? sa hon och jag gick lite generat fram till henne.

- Yes, it is, a little bit embarrassing... hon rynkade pannan.

- Why? It's cute! jag skrattade till och hon lade armarna i kors, hon var ganska envis av vad jag hade förstått.

- I don't know... Pizza? jag vände mig genast om och jag hörde hur Jema fnissade till.

Hon sa att jag var speciell... Vem kan vara mer speciell än henne? Speciell på ett underbart bra sätt. Så söt i sitt bronsröda hår och vackra ögon, hur kunde man inte falla för henne.

Vi högg in pizzan, jag hade valt det jag brukade ta så jag tittade fundersamt på henne en stund.

**Jema

Jag lät Niall bestämma pizza, dels för att jag inte visste vad jag skulle ta och dels för att jag var rädd för att göra bort mig vilket jag inte ångrade. Han hade jätte bra smak men jag såg hur nervös han var egentligen, därför log jag för att lätta upp stämningen.

- I think it was great to let you choose! This pizza is really good. sa jag och han såg ut att slappna av lite grann.

Vi var lika på många sett. Jag var antagligen inte lika galen i mat som honom men vi båda hade bra smak. Det där med kaffe dock är min släkts fel. Ingen gillar kaffe i släkten så på födelsedagar mm. dricker vi te eller saft eller något liknande. Kaffe är aldrig uppskattat...

Klockan sprang iväg och hon var nu 21:30, jag suckade och reste mig upp.

- I think I have to go, I had a really great time! sa jag och strök håret bakom örat. Niall reste sig upp.

- Please, don't leave. vädjade han. We could go and meet the other boys if you're bored but please, don't leave! han lät riktigt barnslig men egentligen ville jag inte gå alls, hade vuxenrollen tagit över mig helt?

- I'll stay if you want too. sa jag glatt. Han kom lite närmre mig och placerade en mjuk kyss på mina läppar och jag hindrade honom inte, det kändes helt rätt. Hans glittrande ögon tittade rakt in i mina och plötsligt raderades luften helt emellan oss. Vi blev lite senare avbrutna av en harkling bakom oss. Jag gav Niall en oförstående blick innan jag vände mig om. Det kunde inte vara sant... Jag rodnade och tittade snabbt bort.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag måste vara den dåligaste bloggaren ever, men snälla kommentera! Jag älskar kommentarer! Det här vart ganska kort men nu kanske det äntligen kan dra igång!

Mjao ♥♥

< Liss  

Tidigare: - Okay. McDonald's in about 20 minutes? frågade jag så lungt som möjligt fast jag egentligen var som en duracellkanin. Jag var så rädd för att ha förlorat honom för alltid.

- Yeah, sure... See you. han lät lite gladare och vi lade på. Var det här som en dejt?

Jag tittade mig förstrött omkring. Det var tvärt imot förra gången, det myllrade med folk överallt. Men vad kunde man vänta sig av London på helgerna. Jag förstod att det skulle bli svårt för Niall att ta sig dit och kände ett stygn av skuld. Det kunde inte vara lätt, men jag skulle ge honom tid. Om det så skulle ta hela dagen, jag hade inte något annat för mig. Jag gick och shoppade, visst, kul men ensam? Tiden går oändligt sakta när man inte har några vänner. I klassen hade jag visserligen träffat en tjej vid namn Liss. Hon hade brunt hår ner till bröstet och hade små smilgropar. Vi hade mycket gemensamt, nästan allt förutom att hon var från Kanada och jag från Sverige. Hon var riktigt duktig på engelska vilket var tur för franska var inte min bästa sida...

Jag hörde skrik och tittade genast åt ljudet. En stor klunga tjejer stod och sträckte sig in mot vad jag trodde var Niall. Skulden kom tillbaka och jag suckade. Han lyckades tränga sig förbi alla skrikande fans och tittade sig omkring. Jag ställde mig upp och han såg mig direkt och började springa mot mig, några vakter följde efter honom.

- Hi! Can we pic another place? flåsade han.

- Sure... I understand, but were.

- We could go to my place and eat some pizza? han tittade flörtigt ner på mig. Ja, han var den kortaste i bandet och jag var kortare än honom. I min familj hade vi aldrig varit långa.

Jag nickade och snart var fansen i fatt oss. Han sträckte ut sin hand mot mig och höjde ett ögonbryn. Jag tog den fundersamt och vi sprang mot vägen. Niall vinkade till sig en bil och drog med mig in i den.

- My home... mumlade han och satte handen för ansiktet.

- What's wrong. frågade jag försiktigt för att inte verka på. Han tittade på mig och lade huvudet på sned. Det var som att han inte ville säga det.

- They've seen us together now so tomorrow will be... han avslutade inte meningen men jag förstod ändå. Han menade att det skulle bli en massa prat om vem jag var. Vem är Nialls flick-vän? Vad händer Niall Horan? eller Niall har en ny flört!

Jag suckade ljudlöst och vände ansiktet utåt mot vackra London. Egentligen hade jag ingen aning om vart vi skulle så jag fick helt enkelt lita på Niall.

Vad var det med honom, man kunde inte motstå honom. Han var som en levande titanic-film eller något. Jag var skeptisk till en början men kunde inte sluta undra vem han var, hans personlighet och livsstil. Sen var han ju bara otroligt söt med sina irländska drag. Man lade märke till honom.

Vi rullade in på en ganska folktom gata, chaufören stannade och vi klev ur. Niall höll upp dörren för mig till det stora våningshuset. Jag rodnade lite men gick lydigt in.

Fyra trappor senare stod vi utanför Nialls dörr, han kände på fickorna och drog smidigt upp en nyckel. Han vred runt och dörren gick upp.

Lägenheten var enorm. Ja, i mina ögon så är en lägenhet som en liten yta som man kan röra sig på, äta på, laga mat på, sova på och vara på. Inget jäkla hus med en stor balkong, ett masterchef kök och en jätte tv. Men vi alla har ju olika syn på världen.

Jag kom snabbt på mig själv med att stirra och tittade förläget ner på mina skor. Han flinade och lyfte upp mitt huvud igen.

- You're blushing. Why? frågade han och jag ville gärna titta ner igen, men han höll kvar.

- Why me, Niall? I'm just a normal girl from Sweden. Pic another one. han rynkade pannan och släppte sakta min haka. Det syntes att han försökte komma på något att säga.

- You're special. Glowing eyes, a wonderful smile. Why not? jag kunde inte låta bli att le. En tystnad spred sig i rummet. Jag bröt den.

- Are we going to eat that pizza or not? frågade jag lite skämtsamt. Han tog snabbt upp sin mobil och slog in nummret.

- What would you like? frågade han. Jag ryckte på axlarna.

- Something new... I'll take that you'll take. han himlade med ögonen och jag smälte. Han var verkligen vacker. Att jag inte upptäckt det förut.

Niall beställde maten och vi gick och satte oss i hans soffa.

- Now it's my turn to ask you something. sa han och jag stelnade till. Why did you changed your mind?

Jag spärrade upp ögonen och skrattade till.

- Why? Cause I was dreaming about you and me as old people. I want to see who you are inside. Bad boy, good boy and then.

- Oh... I don't really know if I'm a bad boy or a good boy. I think good. Ask the other lads, I think they'll know better. jag nickade och log. Han var nog en toppenkille. Och jag ville bara veta ännu mer om honom.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ja, fortfarande segt och jag förstår om ni tröttnar... Men snälla lämna inte för det! Kommentera och säg vad ni vill ska hända så kanske just era önskemål kommer med!

Mjao ♥♥