Ursäkta, jag var trött igår på det förra inlägget ska det stå epilog, inte prolog!
I alla fall så tänkte jag att ni kunde få ett fint slut ändå men nu drar vi igång en ny story. Tyck till om hur novellen ska formas så ska jag göra ord av era förslag! Kanske har ni någon karaktär som ni vill ha med i novellen, bestäm då hur den är och hur gammal den ska vara, vilka egenskaper den har och kanske vem ni har tänkt den ska träffa i bandet!
Jag skulle kunna göra detta till en novellblogg om många olika band men om jag jag ska vara helt ärlig så läste jag på för att kunna starta den här bloggen och om jag ska börja skriva och JB och The fooo (eller andra) kommer jag få läsa på där med vilket jag inte har ork eller tid för. Men jag hoppas att bloggen duger som den gör men glöm inte att fet text GE FÖRSLAG! C:

**Jema 3 månader senare

Liss och jag hade äntligen hittat tillbaka till varandra, Joshi hade gjort henne rädd så hon hade tagit avstånd från mig. När hon kommit tillbaka till skolan övertalade jag henne att allting var okej och att Joshi inte kunde splittra vår vänskap. Hon hade mjuknat och nu satt vi i min soffa och drack te.
"Everything's starting to act like normal again... It's nice!" Liss log mot mig och drog handen genom håret.
"Yes, but you can't hide that anymore!" jag pekade på Liss mage och hon rodnade. Det var inte bara vi två som hittat varandra igen, Liss och Harry hade träffats många gånger sen de berättat var den första och de skulle helt plötsligt ha en liten mini i den redan tilltufsiga vardagen. Det hade gått fort och jag hoppades verkligen att inget skulle gå fel mellan de, men de var så gulliga tillsammans och man skulle kunna tro att de hade varit ihop i flera år.
"We've talked about the baby and we'll keep it. I can't kill him..." en tår bildades i hennes öga och jag drog in henne i en kram.
"I understand... It'll be okay honey!"

Alldeles för snart var Liss tvungen att gå hem så jag blev ensam i min lilla lägenhet.
Jag tog en lång välbehövd dusch och gjorde något som jag aldrig trodde jag skulle göra, jag blonderade mig. Ett par timmar senare kunde jag kolla mig själv i spegeln och se ett nytt jag och en ny start. Det såg lite annorlunda ut men jag visste att jag kunde vänja mig.

Som räddning för mina nästa sönderrivna nagelband lystes skärmen upp på min telefon och jag var snabbt där med handen för att se vem som kunde vilja mig något.

From: Niall ;*
Hi sweetie!
Come outside your apartment and Liam will be there to pic you up.
He'll put a blindfold around your head and drive you to me. Don't be scared, I'll wait for u!
I love you <3

Mitt hjärta hoppade över ett slag innan jag sprang in till min sovrum och tittade ut genom fönstret för att skymta Liam's bil.
Jag tog fram ett par ljusblåa shorts och ett vitt linne som det stod "Love" på med marinblåa bokstäver som jag satte på mig. Snabbt borstade jag igenom min nu ganska torra hår och drog på lite mascara. Ett rosa läppstift fick pryda mina läppar.
Sen tog jag mig en minut att andas. Jag visste inte vad som skulle hända, jag kunde bara hoppas. Det fick räcka för jag visste att jag kunde lita på Niall.
Jag kom ut i den varma augustiluften och fick en vänlig kram av Liam.
"Blonde, nice! You look beautiful, Niall is a lucky man!" Liam måste vara den ödmjukaste människan jag någonsin mött. Han sa alltid rätt ord och ville alla väl. Jag förstod vad fansen såg i honom.
"Thank you, you're not as bad yourself!" jag slog honom löst på axeln och han flinade.
"Blindfold time!" sa han och jag suckade teatraliskt innan jag vände mig om och lät Liam sätta på mig den.

En kvart senare stannade bilen och Liam hjälpte mig ur bilen.
När jag klivit ur bilen trodde jag att jag skulle få se min vackra pojkvän rakt framför mig och en massa storstadsljus runt omkring oss men när Liam trätt av mig min "mask" var allt jag såg en lång strand som svängde lite längre bort. Solen var på väg att gå ner men himlen var fortfarande blå.
Jag vände mig om och tittade förundrat på Liam som bara flinade och pekade framåt mot vattenbrynet. Sakta vände jag tillbaka huvudet och började gå dit han pekat. När jag gått en tjugo meter så stod det med stora bokstäver i sanden, "Keep going honey!" Och det var utritat en pil som pekade bort mot ett par klippor.
Jag gjorde som det stod och var snart framme vid nästa text där det stod "I'll wait for yah!" sen ännu en pil riktad mot samma ställe.
Haha, tänkte jag, det är säkert bara ett stort skämt, de andra står säkert och skrattar åt mig nu. Men jag fortsatte och rundade slutligen hörnet med alla klippor. Där var det återigen strand.
En liten bit bort från mitt ställe var det en massa lyktor tända och jag kunde skymta en gestalt som inte kunde vara någon annan än min Niall. Allt var upplyst och solnedgången var så vacker i kontrast. Det smälte in.
Jag började springa med ett leende på läpparna och helt enkelt struntade i om någon skrattade åt mig, min prins stod rakt framför mig och jag ville dit. Vad fanns det annat att göra?

Jag sprang rakt in i Niall's öppna famn med glädjetårar rinnande ner för mina kinder. Hela one direction hade varit iväg i två månader för att spela in en musikvideo och tiden utan de -eller ja... Kanske någon lite mer- hade varit outhärdlig. Äntligen stod han och kramade om mig igen.
Jag vände upp mitt huvud och tittade in i ett par isblåa ögon fulla av förväntan. Han placerade en kyss på mina läppar som jag snabbt besvarade med entusiasm.
"I've missed you so much!" grät jag och Niall kramade mig hårdare. Snart släppte han greppet och log mot mig.
"You look amazing babe." han lutade sig åter fram för att kyssa mig men jag tappade balansen och vi låg snart i sanden och skrattade som om någon hade dragit världens skämt.
Utan att vi märkt det så hade resten av one direction samt Liss och Eleanor anslutit sig till oss och stod och stirrade konstigt på oss. Niall ställde sig först för att sedan hjälpa mig upp och ge mig en snabb puss på munnen.
"What the heck is happening here guys?" frågade Louis och jag borstade av mig sanden.
"I kind of tripped in wrong moment..." mumlade jag och kände hur blodet rusade upp igenom kroppen för att sätta sprakande färg på mina kinder. Alla började skratta och jag var tvungen att le åt min egna klumpighet.

Resten av kvällen spenderades åt att skratta, berätta spökhistorier och ja, äta! Jag förstod att jag var menad till mitt liv vid det ögonblicket, Niall var allt jag ville ha och jag var tydligen allt han ville ha. Vi skulle ha en framtid tillsammans och det betydde allt.
Under kvällen fick jag små pussar av Niall vilket bara var mysigt och vi var lyckliga.

Liss och Harry's relation höll trots allt och de fick en vacker son med bruna lockar. Precis som sin far var han rolig och snäll och precis som sin mor hade han skrattgropar och var helt underbart söt.