Senaste inläggen

Av Mjao - 21 april 2014 08:56

Ursäkta, jag var trött igår på det förra inlägget ska det stå epilog, inte prolog!
I alla fall så tänkte jag att ni kunde få ett fint slut ändå men nu drar vi igång en ny story. Tyck till om hur novellen ska formas så ska jag göra ord av era förslag! Kanske har ni någon karaktär som ni vill ha med i novellen, bestäm då hur den är och hur gammal den ska vara, vilka egenskaper den har och kanske vem ni har tänkt den ska träffa i bandet!
Jag skulle kunna göra detta till en novellblogg om många olika band men om jag jag ska vara helt ärlig så läste jag på för att kunna starta den här bloggen och om jag ska börja skriva och JB och The fooo (eller andra) kommer jag få läsa på där med vilket jag inte har ork eller tid för. Men jag hoppas att bloggen duger som den gör men glöm inte att fet text GE FÖRSLAG! C:

ANNONS
Av Mjao - 21 april 2014 00:10

**Jema 3 månader senare

Liss och jag hade äntligen hittat tillbaka till varandra, Joshi hade gjort henne rädd så hon hade tagit avstånd från mig. När hon kommit tillbaka till skolan övertalade jag henne att allting var okej och att Joshi inte kunde splittra vår vänskap. Hon hade mjuknat och nu satt vi i min soffa och drack te.
"Everything's starting to act like normal again... It's nice!" Liss log mot mig och drog handen genom håret.
"Yes, but you can't hide that anymore!" jag pekade på Liss mage och hon rodnade. Det var inte bara vi två som hittat varandra igen, Liss och Harry hade träffats många gånger sen de berättat var den första och de skulle helt plötsligt ha en liten mini i den redan tilltufsiga vardagen. Det hade gått fort och jag hoppades verkligen att inget skulle gå fel mellan de, men de var så gulliga tillsammans och man skulle kunna tro att de hade varit ihop i flera år.
"We've talked about the baby and we'll keep it. I can't kill him..." en tår bildades i hennes öga och jag drog in henne i en kram.
"I understand... It'll be okay honey!"

Alldeles för snart var Liss tvungen att gå hem så jag blev ensam i min lilla lägenhet.
Jag tog en lång välbehövd dusch och gjorde något som jag aldrig trodde jag skulle göra, jag blonderade mig. Ett par timmar senare kunde jag kolla mig själv i spegeln och se ett nytt jag och en ny start. Det såg lite annorlunda ut men jag visste att jag kunde vänja mig.

Som räddning för mina nästa sönderrivna nagelband lystes skärmen upp på min telefon och jag var snabbt där med handen för att se vem som kunde vilja mig något.

From: Niall ;*
Hi sweetie!
Come outside your apartment and Liam will be there to pic you up.
He'll put a blindfold around your head and drive you to me. Don't be scared, I'll wait for u!
I love you <3

Mitt hjärta hoppade över ett slag innan jag sprang in till min sovrum och tittade ut genom fönstret för att skymta Liam's bil.
Jag tog fram ett par ljusblåa shorts och ett vitt linne som det stod "Love" på med marinblåa bokstäver som jag satte på mig. Snabbt borstade jag igenom min nu ganska torra hår och drog på lite mascara. Ett rosa läppstift fick pryda mina läppar.
Sen tog jag mig en minut att andas. Jag visste inte vad som skulle hända, jag kunde bara hoppas. Det fick räcka för jag visste att jag kunde lita på Niall.
Jag kom ut i den varma augustiluften och fick en vänlig kram av Liam.
"Blonde, nice! You look beautiful, Niall is a lucky man!" Liam måste vara den ödmjukaste människan jag någonsin mött. Han sa alltid rätt ord och ville alla väl. Jag förstod vad fansen såg i honom.
"Thank you, you're not as bad yourself!" jag slog honom löst på axeln och han flinade.
"Blindfold time!" sa han och jag suckade teatraliskt innan jag vände mig om och lät Liam sätta på mig den.

En kvart senare stannade bilen och Liam hjälpte mig ur bilen.
När jag klivit ur bilen trodde jag att jag skulle få se min vackra pojkvän rakt framför mig och en massa storstadsljus runt omkring oss men när Liam trätt av mig min "mask" var allt jag såg en lång strand som svängde lite längre bort. Solen var på väg att gå ner men himlen var fortfarande blå.
Jag vände mig om och tittade förundrat på Liam som bara flinade och pekade framåt mot vattenbrynet. Sakta vände jag tillbaka huvudet och började gå dit han pekat. När jag gått en tjugo meter så stod det med stora bokstäver i sanden, "Keep going honey!" Och det var utritat en pil som pekade bort mot ett par klippor.
Jag gjorde som det stod och var snart framme vid nästa text där det stod "I'll wait for yah!" sen ännu en pil riktad mot samma ställe.
Haha, tänkte jag, det är säkert bara ett stort skämt, de andra står säkert och skrattar åt mig nu. Men jag fortsatte och rundade slutligen hörnet med alla klippor. Där var det återigen strand.
En liten bit bort från mitt ställe var det en massa lyktor tända och jag kunde skymta en gestalt som inte kunde vara någon annan än min Niall. Allt var upplyst och solnedgången var så vacker i kontrast. Det smälte in.
Jag började springa med ett leende på läpparna och helt enkelt struntade i om någon skrattade åt mig, min prins stod rakt framför mig och jag ville dit. Vad fanns det annat att göra?

Jag sprang rakt in i Niall's öppna famn med glädjetårar rinnande ner för mina kinder. Hela one direction hade varit iväg i två månader för att spela in en musikvideo och tiden utan de -eller ja... Kanske någon lite mer- hade varit outhärdlig. Äntligen stod han och kramade om mig igen.
Jag vände upp mitt huvud och tittade in i ett par isblåa ögon fulla av förväntan. Han placerade en kyss på mina läppar som jag snabbt besvarade med entusiasm.
"I've missed you so much!" grät jag och Niall kramade mig hårdare. Snart släppte han greppet och log mot mig.
"You look amazing babe." han lutade sig åter fram för att kyssa mig men jag tappade balansen och vi låg snart i sanden och skrattade som om någon hade dragit världens skämt.
Utan att vi märkt det så hade resten av one direction samt Liss och Eleanor anslutit sig till oss och stod och stirrade konstigt på oss. Niall ställde sig först för att sedan hjälpa mig upp och ge mig en snabb puss på munnen.
"What the heck is happening here guys?" frågade Louis och jag borstade av mig sanden.
"I kind of tripped in wrong moment..." mumlade jag och kände hur blodet rusade upp igenom kroppen för att sätta sprakande färg på mina kinder. Alla började skratta och jag var tvungen att le åt min egna klumpighet.

Resten av kvällen spenderades åt att skratta, berätta spökhistorier och ja, äta! Jag förstod att jag var menad till mitt liv vid det ögonblicket, Niall var allt jag ville ha och jag var tydligen allt han ville ha. Vi skulle ha en framtid tillsammans och det betydde allt.
Under kvällen fick jag små pussar av Niall vilket bara var mysigt och vi var lyckliga.

Liss och Harry's relation höll trots allt och de fick en vacker son med bruna lockar. Precis som sin far var han rolig och snäll och precis som sin mor hade han skrattgropar och var helt underbart söt.

ANNONS
Av Mjao - 19 april 2014 09:52

Hejsan svejsan i lingonskogen!
Jag borde inte göra annat än ställa mig i skamvrån men dels beror mitt försvinnande på nationella och min dator som just nu är ganska (helt) skruvad... Många av mina skrivbordstangenter är trasiga så det går inte att skriva.
Nu skriver jag på mina föräldrars iPad så om jag lyckas börja skriva igen kanske inläggen kommer med ojämna mellanrum!
På tal om att börja igen, jag vill börja på en ny novell eftersom att jag inte minns allt som hänt i denna novell. Jag tänkte inte igenom hur novellen skulle bli innan så det blev en röra.
Nu vill jag ha eran hjälp med ämne och huvudpersoner! Ge mig förslag så ska vi se om det kan bli en novell sen!
Jag förstår om det inte är många läsare kvar och att ni få som faktiskt har stannat är besvikna men jag försöker.
Mitt liv har varit lite hektiskt med cykelolyckor, födelsedagar och annat men jag hoppas ni förlåter mig <33

Av Mjao - 27 februari 2014 19:52

Tidigare: - You look pretty sick... sa jag och drog efter andan.

- Actually you don't look better at all. sa han tyst och jag rynkade ögonbrynen. Sen föstod jag att jag inte dolt mina känslor så bra idag vilket fick mig att förstå både Louis's och sköterskans oroliga blickar.

- Something wrong? frågade Niall men jag bara skakade på huvudet. Sen böjde jag mig ner och gav honom en mjuk kyss på munnen. Jag satte mig sedan ner på en stol och lade huvudet på hans bröst, hans hjärtslag fick mig lugn. Ett lugn som jag inte hade känt på länge. Det var ett lugn som bara min prins kunde skapa...


**Jema 1 vecka senare


Dagarna hade passerat och jag var helt upptagen med läxor och skola. Liss hade inte hört av sig sen insidenten med Joshi och hon hade heller inte visat sig i skolan. Men jag hade ingen aning om varför. Stenen på mina axlar hade lättat lite och jag började fundera över vem Liss egentligen var. Kanske skulle jag aldrig få se henne igen...

Niall hade de inte låtit åka ifrån sjukhuset än, av vilken anledning visste jag inte men jag visste att hans mamma hade kommit vilket var bra eftersom jag inte kunde vara där.

Jag ville verkligen se honom igen eftersom att mina studier tog upp så pass mycket av min tid, det var hemskt. Snart var det sommarlov och jag och Niall kanske kunde få lite mer egen tid.


Mitt huvud snurrade och jag smuttade på mitt heta te innan jag åter fattade greppet om min penna för att bara fastna på vad jag skulle skriva näst.

Jag lade undan böckerna och tog upp telefonen för att gå in på twitter. Hatet hade minskat eftersom att jag helt enkelt hade raderat min förra profil och skapat en anonym användare. Det var inget nytt så jag stönade och lade ifrån mig mobilen igen men till min förvåning så lystes skärmen upp bara några sekunder senare.


From: Niall ;*

Hi babe! I just wanted to say that I'm home and if you want to come over to Harrys place your welcome. I'll live there for a while now... Hope you're not drowning in homeworks.

Love you <33


Jag blev överlycklig och skyndade mig att skölja ur min temugg och byta om eftersom att jag bara hade mjukisbyxor och linne på mig. Efter en stunds tvekan så valde jag ett par svarta jeans och en tunn tunika med vita blommor på. Jag drog ett par drag med maskaran innan jag skyndade iväg mot Harrys hus.


**Niall


- Good to have you back mate! sa Louis och boxade till mig på axeln.

Alla hade samlats hemma hos Harry för att 'fira' min hemkomst. Jag hade först protesterat men när det gäller de här killarna så släpper de inte i första taget... Dock så hade Liam och Zayn varit tvugna att gå tidigare så det var bara jag, Harry och Louis kvar.

- I don't even know why I couldn't get home earlier. Sure... I injured my knee pretty bad but... mumlade jag och lade pannan i djupa veck.

Såren var nästan borta fast jag tog tabletter för smärtan i mitt knä. Vi hade en del att ta i fatt på jobbet men teamet hade givit oss lite ledigt så vi hann samla oss från insidenten.

- Hey, just forget it and be happy that it didn't end more badly. sa Harry och lade ifrån sig telefonen han just lekt med.


Det ringde på dörren och Harry gick för att öppna. Jag tog upp mobilen för att svara alla oroliga fans på twitter men hann inte långt förän ett par svala händer lades över mina ögon. Ett brett leende spreds på mina läppar och jag vände mig om för bli mött av det absolut vackraste ansiktet i världen.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sent och kort! sorry <33 Även inga bilder... o.o

Av Mjao - 25 februari 2014 21:29

   

Tidigare: Sen rullade de in honom i ambulansen och körde iväg med blåljus. Jag började gå iväg mot Jemas lägenhet som inte låg allt för långt bort från Nialls lägenhet.

Killarna fick jag prata med sen.


**Harry


Zayn, Liam och jag satt i Liams bil påväg till sjukhuset för att möta Niall. Det var tyst men antagligen så tänkte alla på exakt samma sak.

Hur hade Niall egentligen tänkt när han hoppat var en obesvarad fråga som antagligen skulle få vara det ett tag till. Det var ju inte meningen att pressa honom direkt efteråt. Helt ärligt visste jag ju ens om han skulle vara vid medvetande när vi kom fram.

- Where did Louis go? frågade Liam efter en stund för att försöka få igång ett samtal. Det lyckades inte så bra eftersom att Zayn som satt bredvid Liam i framsätet bara ryckte på axlarna och tystnaden lade sig igen.


Vi kom fram till sjukhuset några tysta minuter senare och skyndade oss fram till receptionen där en brunblond dam i fyrtioårsåldern satt. Enligt hennes namnskylt var namnet Erika.

- Hello! How could I help you? frågade hon med en retligt ljus röst. Jag suckade och berättade att vi skulle träffa Niall Horan. Erika sökte på datorn och rynkade på ögonbrynen.

- I'm sorry, you'll have to wait in about 30 or 40 minutes before you can meet your friend. If you follow the blue line to the left you'll find a waiting room there you can wait. berättade Erika och pekade mot en gång lite längre bort. Liam stummade fram ett tack innan vi gav oss av.


**Louis


Jag knackade på dörren till Jemas lägenhet men fann den olåst och efter en stunds tvekan gick jag in och trampade av mig mina skor. Det verkade som rätt beslut eftersom att jag hörde hur duschen var igång och en sjungande röst vilket inte kunde vara någon annan än Jema, och om jag skulle vara helt ärlig så sjöng hon riktigt bra.

- Jema? jag knackade försiktigt på badrumsdörren och det blev tyst i rummet. Jag backade och lutade mig mot väggen bakom mig. Snart så öppnades badrums dörren och ett rött huvud med gröna ögon tittade ut. Hon andades ut och tittade upp på klockan över mitt huvud.

- Hey girl, how are you? frågade jag och lade huvudet på sned.

- I'm shaken and nude, so, I'll just go and dress myself up. There's a sofa in the living room. sa hon med hes röst. Jag log och gick ut och satte mig i den röda soffan.

Lägenheten var inte speciellt stor och jag insåg hur mycket jag tappat av det vardagliga livet. Att alla inte hade det så bra som jag. Då menade jag inte att Jema var fattig eller att jag skulle vara mallig men ärligt talat så hade jag mer pengar än vad jag behövde.

Lätta steg hördes bakom mig och snart satt Jema bredvid mig med uppspärrade ögon och iförd en grön stickad tröja över ett vitt linne och ett par jeans. Hon var orolig och ovetande, det syntes enda in i själen på henne även om hon försökte dölja det.

- So? What's happening? I'm confused, please! And don't spare my feelings, just tell me the truth. sa hon och drog en borste igenom sitt ganska tilltufsade hår.

- I don't really know that much. Just that when Niall went out to talk with you we began to feel a burning smell. When we ran out of the house it was on fire... jag berättade nästan allt för henne och jag såg hur hon föll samman. Jag valde att inte berätta om smärtan som fanns i Nialls ögon vid mitt sista möte med honom, eftersom att det antagligen skulle ge en värre effekt. Flera tårar hade redan runnit ner för hennes kinder.

- He's at the hospital now, so he's in good hands. I think you need some rest! sa jag mjukt och skådade hennes ögon som snabbt vaknade till liv.

- No! I'll go there right now! I don't care if I need to rest, this is more important than some drunk idiot or Liss! sa hon irriterat och kastade sig ut i hallen. Jag hakade upp mig på Liss och full idiot, det var så mycket som Jema inte berättat, saker som gnagde sönder henne inifrån och ut. Men det var bäst att låta henne göra som hon ville och jag ville ju också till Niall för att kolla till min bror.


**Jema


Sakta föll allting. Mitt liv blev till små söndermalda sandkorn när jag hårt klamrade mig fast vid det lilla självförtroende jag hade.

Med Louis vid min sida satt jag i en taxi som otroligt sakta tog sig fram på Londons gator. Jag trummade nervöst med fingrarna på mitt lår medan hela jag skakade. Jag hade haft fel i duschen, det var bara chock som gick över och då kom smärtan.

Snart kände jag en varm hand på mitt lår och jag vände mig mot Louis's blåa ögon. Han tittade oroligt på mig.

- It looks like you'll swoon any second. Are you sure that you want to do this right now? jag blundade, slappnade av och nickade. Jag kunde inte vara så självisk att stanna hemma med mina egna problem när Niall låg på sjukhus. Men jag ville heller inte bli ensam...


Taxin stannade och jag skyndade in till sjukhusentren med Louis hack i häl. Vi blev beordrade bort mot en gång och i ett väntrum längre bort så satt Zayn, Liam och Harry och väntade på att bli insläppta till sjuklingen.

Alla tre tittade upp och log mot oss när vi kom in i rummet.

- Hi, I guess we have to wait, or? frågade Louis och Zayn nickade. Jag kände en tung sten sätta sig på mina axlar och jag gick tamt bort till det ena hörnet av rummet och satte mig på en stol. Jag kände allas blicka mot mig men jag klippte bort det. Det enda stället jag ville vara på nu var i Nialls varma famn och gråta ut. Men det var ganska omöjligt.


Någon petade på min axel och jag vaknade upp från mitt dagdrömmande.

- Hey, Jema? Niall wants to see you. jag tittade mot den främmande damen framför mina ögon och ställde mig upp. Hon fölljde mig till ett rum där Niall tydligen skulle vara.

- Here it is, do you need anything just ring on the bell nest to the bed. sen lämnade hon mig och jag öppnade ivrigt dörren. Där låg min ängel och hela jag lystes upp. Sakta vacklade jag fram till honom och lade min hand in hans.

- Hi bad boy... sa jag hest. Niall slog upp ögonen och log snett mot mig. Han var kopplad till en massa slangar och hans knä var inlindat i ett bandage. Även hans handleder såg ut att vara illa däran. Ett långt jack sträckte sig över hans panna och jag kunde inte sätta mig in i den sortens smärta han kände.

- You look pretty sick... sa jag och drog efter andan.

- Actually you don't look better at all. sa han tyst och jag rynkade ögonbrynen. Sen föstod jag att jag inte dolt mina känslor så bra idag vilket fick mig att förstå både Louis's och sköterskans oroliga blickar.

- Something wrong? frågade Niall men jag bara skakade på huvudet. Sen böjde jag mig ner och gav honom en mjuk kyss på munnen. Jag satte mig sedan ner på en stol och lade huvudet på hans bröst, hans hjärtslag fick mig lugn. Ett lugn som jag inte hade känt på länge. Det var ett lugn som bara min prins kunde skapa...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Oj, det var länge sen... Ta't chill friends! <33

Av Mjao - 20 november 2013 17:46

Tidigare: Jag började nynna på Whitney Houstons "I will always love you" och kände mig ganska frifull. Alla krig i min hjärna var som avstängda och jag försökte att inte tänka på vad som egentligen hade hänt tidigare. Varför hade jag egentligen tagit så lätt på det här? Snarare hur?


**Liam (Precis när Niall gått ut)


Jag höjde på ögonbrynen och tittade på killarna, förvånad över Nialls beteende. Det började bli en ganska annorlunda stämning mellan Niall och Jema. Inte för att jag visste om Niall hade sett rubrikerna i skvallertidningarna om att Jema hade setts gått hem från polisstationen, gråtandes, några dagar tidigare, men något var fel från båda parter.

- Why Niall? mumlade Louis och jag nickade instämmande. Nialls första riktiga seriösa förhållande, eller om det nu var ett seriöst förhållande, de två hade inte visat sig så mycket offentligt, men jag kunde ju ha fel.

- Yeah, but you guys! We know Niall reeeeaaally well and when he's ready to talk he'll come, right? sa Harry och ännu en tystnad spred sig i rummet. Jag förstod ändå att alla höll med.

Niall var den som alltid fick oss på bättre humör, han som gav den pinsamma tystnaden spö på rent allvar.

- Fifa? frågade jag och alla sken upp, jag log stolt åt min snabbtänkthet. Louis flinade och sa direkt att han skulle spela först och med Zayn. Zayn fick som vanligt mord i blicken men gick med på det.

Som en kanin studsade Louis fram till Nialls soffbord och satte på xboxet. Vi alla visste att han skulle vinna, även Zayn, men Zayn kunde inte låta bli att försöka. Sen blev han ju förstås jätte arg när han förlorade medan det bara roade oss andra.


- What's that smell? frågade Harry efter en stund och jag reagerade direkt.

- Fuck, we gotta get out of here! skrek jag och alla fattade vinkeln. Jag gick ut i hallen och slet upp dörren, i nästa trapp så kunde jag skymta röda slukande lågor.

Det kunde verkligen inte bli värre nu, fan heller...

Vi sprang ner för trapporna och ut, utanför huset stod flera åskådare som bara stirrade. "Hade de inget bättre för sig?" tänkte jag buttert.

Jag sökte i den lilla gruppen med människor efter Niall i hopp om att han hade reagerat före oss och skyndat ut. Eller om han hade gått ut direkt när han smällt igen dörren. Han var inte där...

Jag tog upp min mobil och letade reda på Nialls nummer och klickade upp det. Upptaget... Det var som i en film. Allting skulle gå åt skogen, våran karriär skulle krossas och... Snabbt bet jag mig i kinden för att inte sjunka helt under ytan. Jag hade redan låtit det vandra för långt.


**Louis


Förgäves letade vi efter Niall. Ingen vågade tro att han kunde vara kvar där inne i det brinnande huset.

Man kunde se lågorna sluka våning efter våning, brandbilar hade radats upp framför lägenheten och man försökte släcka branden.

Mitt i allt så ringde min mobil och jag tog upp den med en suck. Sen såg jag Jemas namn på skärmen och förhoppningsvis skulle Niall vara med henne. Med lite oro i rösten så svarade jag.

- Jema?

- Yeah, it's me... Is Niall with you? mitt hopp dödades direkt och det märktes på henne att hon talat med honom.

- No, no he isn't... I just thou... sen såg jag något blått blänka till i ett av fönstrena på den högsta våningen. Han tänkte väl inte? Jag tog bort telefonen från örat för att inte ge Jema en hörselskada. Oh, guys, is that Niall? skrek jag. Alla tittade upp dit jag pekade.

Jema bad mig att förklara, hon lät frustrerad men ändå... Typ... Förkrossad? Huh...

- Sorry, Jema. I can't tell you right now... But if I'd say that I'll come to you soon and tell you everything, would you stay were ever you are and wait for me? utan att vänta efter svar så tröck jag av samtalet och gav samtidigt ifrån mig ett skrik.

Han hoppade och landade på ett balkongtak lite längre ner. Harry skrek efter honom att han skulle stanna, men det var omöjligt att höra. Jag såg hur Niall vred sig i smärta, ändå så hävde han sig upp och tog sig mirakulöst ner till nästa balkong.

Brandmännen gjorde i ordning en kran som skulle ta ner honom.

Varför var Niall så dum att han hoppade? Han var en smart kille, panik, visst men varför fortsätta?

- Harry, call Paul! sa jag men han stretade emot. Paul hade sin semester nu och vi borde lämna honom ifred, utom i nödfall. Är det ett nödfall när ens bästa vän hoppar ut igenom ett fönster för att personens lägenhet brinner? Svar: Ja, antagligen.

Det slutade dock med att jag fick ringa Paul... Harry och resten av killarna sprang fram till huset.


- Louis, hey, something wrong? svarade Paul med en ändå en ganska lugn röst. Han hade aldrig problem med att hjälpa oss, vilket var skönt. Som en extra-pappa, typ!

- No, or yes... Nialls apartment started to burn and... började jag men Paul avbröt mig. Kanske var det enormt själviskt att ringa Paul just då. På hans semester, ja, försent nu.

- Shit... I'll book a flight home. Take care of everybody, I'm so sorry but I have to go. Bye! jag suckade och förde telefonen från örat. Sen gick jag iväg mot lägenheten.

De hade spärrat av området och fått ner Niall. En ambulans hade kommit och jag skulle bara säga hej till Niall innan jag stack till den upprivna lilla flickan.

Jag suckade återigen innan jag kom fram till olycksplatsen.

Niall var vid medvetande men det syntes att han hade ont. Han var placerad på en bår med nackkrage och ambulanspersonalen pysslade om honom. Killarna stod lite längre bort och pratade med polisen.

- How are you Nialler? hånades jag. Att jag var tvungen att retas lite med honom var väl självklart.

Han gav mig ett stelt leende, om han inte hade haft så ont hade han antagligen skrattat, den Niall var inte där just då.

- I'll go and tell Jema what happened... sa jag istället lungt för att inte reta upp honom. Ändå så blev hans blick stel. Not in that way. You know I'd never do that to you, but she deserves to know, right? han såg ut att tänka efter men nickade sakta.

Sen så rullade de in honom i ambulansen och körde iväg med blåljus. Jag började gå iväg mot Jemas lägenhet som faktiskt inte låg alltför långt ifrån Nialls lägenhet.

Killarna fick jag prata med sen.


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Japp... Jag tänker inte be om förlåtelse nu. Allt är mitt fel och jag är enormt dålig på att uppdatera... Det kan bli bilder till den här bilden imorgon.


God natt! //Mjao ♥♥

Av Mjao - 12 november 2013 20:47

Tidigare: Med hjälp av en kruka krossade jag fönstret - som självklart inte skulle gå att öppna - och klev försiktigt upp i karmen. Några glasbitar hade skurit sig in i mitt skinn men det var uthärdligt.

Innan jag hoppade tänkte jag hur ironiskt det egentligen var, sen tog jag sats och...


**Jema


- Niall? skrek jag förskräckt, jag hörde hur mobilen ramlade ner på backen. Jag tröck av samtalet och letade snabbt reda på Louiss (o.o) nummer för att ringa honom.

- Jema? svarade en aningens upprörd Louis.

- Yeah, it's me... Is Niall with you? sa jag och svalde hårt. Jag var på bristningsgränsen alla gånger...

- No, no he isn't... I just thou... Oh, guys, is that Niall? mitt hjärta hoppade över ett slag och konstiga bilder for upp i mitt huvud som jag inte kunde hindra. Jag tog mig för pannan och försökte andas lungt.

- Louis, can you please tell me what's going on? Niall dropped his phone... I think.

- Sorry, Jema. I can't tell you right now... But if I'd say that I'll come to you soon and tell you everything, would you stay were ever you are and wait for me? frågade han och jag förstod ingenting, om det hänt något med Niall var det väl klart att jag skulle kolla så att han mådde bra..? Innan jag hann svara så lade Louis på och jag var ensam.

Att fatta beslut hade jag alltid varit bra på och nu var ett sånt tillfälle där det kunde behövas. Jag sprang ut till hallen för att ta på mig skorna. Ärligt talat så brydde jag mig inte om hur jag såg ut, det kvittade. En snabb blick i spegeln fick mig att inse att jag ärligt talat såg hemsk ut.

Maskara var utkletat över mina kinder och mitt hår var stort och tovigt. Kanske var det bättre att stanna hemma och göra som Louis hade sagt.

Jag släppte ner nycklarna - som jag i förbifarten tagit upp - på golvet och tog sakta av mig skorna igen. Sen gick jag in i badrummet och satte på duschen. Det skulle vara bra om jag bara kunde rensa tankarna lite.

Ända sen jag träffade Niall och Liss, eller över huvud taget sen jag kommit till London, så hade jag bara haft problem. Jag vill inte beskylla någon av de, för att de var personer som jag verkligen gillade, jag kunde bara inte fatta hur allting hängde ihop eftersom röran borde ta kol på mig. Ändå så lyckades jag övervinna rädslan och det djupa vattnet som ville tvinga ner mig under ytan och ta mig vidare.

Jag klev in i dushen och varma vattendroppar strilade över mitt huvud och ner över mina axlar. Det var en underbar känsla och kanske skulle jag lyckas med att komma ut ur duschen och bli en ny människa som var kapabel till att ta nya smällar. Kanske...

Jag började nynna på Whitney Houstons "Will always love you" och kände mig ganska fridfull. Alla krig i min hjärna ar som avstängda och jag försökte att inte tänka på vad som egentligen hänt tidigare. Varför hade jag egentligen tagit så lätt på det här? Snarare hur?


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Fy fy fy.... Kort kort kort! Vid det här laget borde alla ha lämnat mig och jag känner mig astaskig! Men vi har en vikarie i skolan för våran ordinarie klassföreståndare vilket leder till att allting blir lite "up side down"...

Vi har nu bokens vecka på vår skola, har ni det också? Kommentera, kommentera...


Natti ♥ // Mjao

Av Mjao - 30 oktober 2013 16:36

Tidgare:

Jag kom fram till storgatorna igen och slogs av ett folkvimmel. Fort drog jag upp min hoodie och placerade solglasögonen för mina ögon. Mina två livvakter, George och Dave kom även lite närmre och det var dags igen.

Men nu var det ju jag själv som satte mig i den situationen!


**Liss


Jag stirrade blint framför mig. Det fanns egentligen ingenting jag kunde göra för jag visste redan slutet på den här berättelsen. Joshi skulle söka upp Jema, söka efter hennes svaga punkter och sticka in knivar där. Det var redan förutspått, hur jag kunde veta det var för att det hänt förut.

Man skulle kunna likna Joshi med James i Twilight. När han väl hittat något som han starkt vill ha så letar han upp det och gör vad som helst för att få det. Han var en mördare, och kom undan med alla de liv han tagit. Jag vill inte få Joshi att låta som en massmördare, men med jämna mellanrum så hittade han något speciellt och det kunde innebära flera oskyldiga människors liv.

Mamma klev in i mitt rum med en full tvättkorg i händerna. Hon rynkade ögonbrynen och tittade förundrat på mig.

- Hello, sweetie! How are you doing? frågade hon på franska. (Tänkte bara att ni kanske inte kunde flytande franska)

- Not really well... det var ingen idé att ljuga. Min mamma hade ögon som en hök. Hon granskade oss noga varje gång min 12-åriga lillebror skulle gå ut, och så fort hon hittade något så var hon blixtsnabb med att undersöka saken. Lite överebeskyddande kanske, men både jag och Max (egentligen Maxime) visste att hon bara ville oss väl.

- Is it about that Joshi-thing again? Are you hurted? Did he hit you? mamma ställde ifrån sig korgen och gick och satte sig på min sängkant.

- Yes, no not physically, no... svarade jag ovillig att fortsätta.

- Then what did he do to you that make you so sad? hon gav mig en oförstående blick och jag började berätta vad som hänt. Hur jag varit så dum att ens nämna Jema i det första sms:et, hur jag förstört vår "girly-day".

- Please... mamma stoppade mig mitt i en mening. Liss, honey. The way you're telling me this is mostly that it's all your fault. I don't think it is like that...

Jag kände några varma tårar strila ner för mina kinder för att sedan lämna några blöta fläckar på mitt djupt blåa linne.

- He's going to kill Jema... sa jag och började utan förvarning hyperventilera. We don't even know each other that well yet and now I'm the one that made her death warrant! IT'S NOT FAIR! tankarna snurrade runt i mitt huvud och jag trodde ett tag att jag skulle kollapsa. Ändå lyckades jag hålla uppe huvudet och kroppen bara för att jag var helt uppe i speed.

- Lissette! Calm down, look. I'll call the police and we'll let them take care of this. hon tog ett fast grepp om mina händer och tittade mig rakt in i ögonen som om hon skulle prata med en psykiskt störd person, och det kanske precis var vad jag var då...

Jag kunde inte göra annat än att nicka. Min röst var antagligen sprucken och hes. Jag vågade inte ens pröva.


**Niall, dagen efter


- What if she's dangerous? What am I suposed to do if she dies? Because of her! sa jag upphettsat. Harry ryckte på axlarna och plutade lite med underläppen. Jag var enormt sur på Harry, nej, jag var enormt sur på den mystiska tjej som jag antog var, Liss. Men varför hade inte Harry tagit reda på mer information, han borde veta bättre...

- Hey, take it easy Nialler. Jema is your first "real" love. Don't be that overprotecting boyfriend who gets jealous everytime she talks to a boy and I think that she's able to handle this by her self! You're just there to be a "shoulder to cry on" . Zayn öppnade munnen för första gången under vårat lilla samtal. Innerst inne visste jag även att han hade rätt. Om jag inte lät det vara så skulle det sluta så... Ändå kunde jag inte låta bli att känna den ilskan som överskuggade allt.

Jag blängde på alla grabbarna som samlats i min lägenhet för att planera veckan. Det hade dock inte gått så bra och vi gled in på Harrys lilla möte med "Liss." Jag gick med bestämda steg ut ur rummet och gick upp på näst översta våningen för att kunna ringa Jema och prata ostört med henne.

Vant letade jag efter hennes namn och klickade upp det. Signalerna gick men efter en stund så svarade en välbekant underbar röst.

- Hi lovely! sa jag och hon fnissade lätt. Det var nästan så jag kunde se rodnaden som spred sig i hennes ansikte. How are you doing?

- I'm just fine! svarade hon men lät inte riktigt lika glad som när hon svarat vilket gjorde så att min ilska sakta bubblade upp till ytan igen. Kanske hade "Liss" redan pratat med henne...

- What would you say about that I'll take you out for a date friday night? frågade jag lite flirtigt efter en stunds tystnad.

- Uhmm, sure! I'm free then! Just like that! svarade hon och skrattade.

- Great, then I say that I'll pic you up around seven pm.? jag stod och fånlog med telefonen hårt tryckt mot örat. Jema lyste verkligen upp min dag. Hon var lite blyg men jag visste att jag kunde jaga fram hennes självförtroende...

- How great! Then I'll be so excited. ännu ett litet skratt som man lätt föll in i.

- We'll be pretty busy this week so... I don't think we can meet that much... But I promise that if you need me it's just that you call! You know that I'll do anything for you! hon suckade lite lätt som om något var väldigt uppenbart. Jag rynkade lite på ögonbrynen och väntade på att hon skulle säga något.

- Niall, I can't! I don't want to come between you and your career, make your work and I'll do my work! But I promise if my flat start burn I'll call you!

- Wrong beauti, then you'll call 911! jag vände mig om och tappade helt taget om mobilen som damp ner i backen.

Eldlågor -lika höga som upp till taket- stod och väntade bara några meter framför mig. Snabbt vände jag mig om och rusade mot fönstret på andra sidan koridoren. Jag insåg snabbt hur långt ner det var till närmste tak men ja, brinna upp långsamt och plågsamt eller slå i marken och dö direkt.

Med hjälp av en kruka krossade jag fönstret -som självklart inte skulle kunna gå att öppna- och klev försiktigt upp i karmen. Några glasbitar hade skurit sig in i mitt skinn men det var uthärdligt.

Innan jag hoppade så tänkte jag hur ironiskt det egentligen var sen tog jag sats och...


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tänkte att jag skulle försöka bli duktigare på att uppdatera. Sure bacon, huh... Jaja, hade!

Btw, jag ville bara säga att det tar enormt lång tid för mig att skriva.  Det beror inte på att jag har någon sjukdom eller så utan det beror på att jag lätt blir distraherad av andra saker! Jag är tankspridd, was born like that!   


Har ni ett bra höstlov? Vad har ni gjort? Tell me! Mjao ♥♥

Presentation

Hej du vackra leende!
Jag är en tjej på 13 vårar som är vid namn Molly.
Jag skriver 1D-noveller bara för att men håller inte på med det konstant eftersom att det tar upp en för stor del av min tid. :c
Hoppas ni förstår och tycker om kvaliteten på inläg

Fråga mig

2 besvarade frågor

Omröstning

Hur många kapitel vill ni ha av den här novellen?
 30
 40
 50
 60
 70
 80
 90
 100
 fler... o.o

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ 1drockme med Blogkeen
Följ 1drockme med Bloglovin'

Andra novellbloggar, värda att läsa ♥


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se